3D

Stoltz1932-AndrarumsAlunbruk.pdf

Media

• Get embed code

Part of test Per 1

extracted text

A ND H A H U M S

A L U N B R U K.

EN

F Ö H SV U N N E N

B R U K SBY GD.
EN

HISTORISK-GEOGRAFISK

OCH

KULTURGEOGRAFisK ORTSSTUDIE.
Av ELOF STOLTZ

En stor och mycket efterfrågad handelsvara kan alun sägas ha
varit ända fram på 1 800-talet. Under hdernas lopp har alun haft en
ganska mångsidig användning och hl. a. brukats som betningsmedel i
färgerier, för framställning av lackfärger, för garvning (vit-, päls- och
glacegarvning ) , för limning av papper, inom alkemi och medicin, som
blekmedel, som tillsats till lim, vid förvaring av skinn och hudar, vid
smörkärning, brännvinsbränning och hrödbakning, för impregnering
av trä ( avseende att göra detta eldfast) , för att göra gips hårt, för re­
nande av avloppsvatten, för framställning av oäkta pärlor, inom foto­
graferingskonsten o. s. v.
Som bekant betecknar ordet alun egentligen en hel serie dubbel­
sulfat, men användes i dagligt tal vanligen i betydelsen kalialun,
KAl ( S04 ) , den viktigaste alunarten. Man har i Orienten mycket tidigt
3
förstått att hereda mer eller mindre ren alun genom urlakning av bränd
alunit. Också får Västerlandet under hela medeltiden sitt behov aY
alun tillgodosett huvudsakligen därifrån. Västerländska alunbruk fun­
nos visserligen redan då, men deras produktion var otillräcklig och
varan i regel av sämre kvalitet än den orientaliska. 1 De viktigaste sta­
pelplatserna för alun voro vid denna tid Konstantinopel och Alexan­
dria. 2 Till den senare staden fördes alun dels på Nilen från övre
1 Heyd II, sid. 550-5 1 . På 1 200- talet nämnes alun från Monte Argent:uo,
från Volcano i Lipariska öarna och från I schia ( denna fyndort råkade emellertid
i glömska och å terupptäcktes 1459 } ; Flandern erhöll på 1 300-talet alun från bl. a.
Mallorka, Sedschelmessa i Marocko och Bugia i Algeriet.
2 Histo riken för medeltidens alunframställning är hämtad ur Heyd, Il, sid.
550 ff.

-

66

-

E gypten och Nu'b ien, dels från Jemen. Särskilt från dessa trakter kom
alun mycket tidigt till Europa. Till Konstantinopel kom alun främst
från Foglia ( Phocäa ) vid E geiska havet n. v. om Smyrna. Denna stad
med dess betydande, redan av grekerna bearbetade alnnitfyndigheter
var åren 1 2 7 5- 1 455 nästan oavbrutet i genuesarnas händer. Produk­
ten från Foglia var utmärkt, men ännu bät · t re ansågs den alun vara,
som kom från Kerasunt på Svarta havets sydkust, dit den fördes från
ett alunbruk i det inre av landet vid staden Coloneia (nuv arande Scheb­
bin-Karahissar) . Något sämre vara producerades av två andra alun­
bruk i det inre av Mindre Asien, nämligen Ulubad och Kutahia.
Sedan turkarna vid mitten av 1 400-talet erövrat såväl det Byzan­
tinska riket som de seldschukiska furstendömena i Mindre Asien och
den genuesiska kolonien Foglia, behärskade de i hög grad alunhandeln,
så mycket mer som åtskilliga av Västerlandets alunfyndigheter i tidens
lopp uttömts, och de som funnos kvar, lämnade alun av dålig kvalitet
och i ringa mängd. Dc upptäckter av europeiska alunfyndigheter, som
gjordes omkring år 1 460, hälsades därför med synnerlig tillfredsstäl­
lelse. Vid Volterra i Toskana startades ett alunbruk 1 458 och på Ischia
återupptogs alunframställningen 1 459. Vida större betydelse än dessa
båda fick emellertid det alunbruk, som något senare igångsattes på i
Tolfa vid Civita Vechia nära Rom 1 452 anträffad alunit. Påven
Pius II bedrev tillverkningen med största energi samt uppmanade kris­
tenheten att köpa den romerska alunen och ej längre gynna de otrogna.
Så småningom skruvade emellertid påven alunpriset alltför mycket i
höjden, vilket fick till följd, att man dels i någon mån återgick till den
orientaliska alunen, dels började med iver efterleta andra alunfyndig­
heter i Europa.
Så småningom lärde man sig nu att framställa alun även ur alun­
jord och alunskiffer, och åtskilliga alunbruk grundande sig på före­
komster av dessa mineral anlades efterhand. Endast några exempel
på äldre alunbruk av den nämnda typen må anföras. Vid Schachowilz
i Böhmen började alun tillverkas 1 548. 1 Den 24/ 0 1 55 1 utfärdades till
1
förmån för detta alunbruk förbud mot införsel av alun i Böhmen. 2
1 558 grundades Komotau, Böhmens mest bekanta alunbruk, som fram
till 1830-talet producerade alun av mycket god kvalitet. 1 557 utfär­
dades privilegier för ett alunbruk vid Nordhansen i Thiiringen : > och
1 Bruckmann I 207 .

2 Schmidt v. B erg enhold, J. F. : Ucbersichtliche Geschichte des Bergban und
Hii t tenwesens im Königreiche Böhmen. Prag 1 880. S. 84.
3 Finns avtryck t i sin helhet hos B ruckmann I 1 89-90.

- 67 -

Fig. l. Karta över Andrarums alunbruk 1 650. N.-riktningen : snett nedåt höger.
Längst t. v. en del av tomlen til l Andraru m s gård. T. h. därom pannhustomten .
De mörka fälten med 4 rektanglar vardera markera karställena. l mitten ån. Det
skogklädda området längst t. h . är den backe, där magasinet n u l igger. Nedåt t. h.
det uppdämda avloppet från Verkasj ön. Skala omkr. l : 6000.
Kar/e vom Alaun werk A ndrarums im .T. 1650. No rdrichtung: sc!Jräg nach unten
rechts.
Die dunkel n rech teckigen Felder bezeichnen "karställen" (Kufens/e/len).
/n der Mitte das Fliissc!Jen.

1 560 igångsattes på alunjordsfyndigheter ett alunbruk i Schwemsal
nära Diiben vid Mulde i nuvarande preussiska provinsen S achsen . 1
Vid Radeburg nära Dresden skall alunframställning ha på:börjats omkr.
1 550. 2 Till England kom alunindustrien omkr. 1600. Det äldsta alun­
bruket där anlades vid Guisborough i Yorkshire, men detta nedlades
snart. I stället inrättades flera alunbruk i trakten av \Vhitby i samma
grevskap. 3 Andrarums alunbruks historia visar att alunbruken vid
Meuse i nuv. Belgien mellan Huy och Liege äro äldre än det i Andra­
rum. 4 Med hänsyn till den flandriska textilindustriens stora behov av
alun är det väl sannolikt, att dessa alunbruk igångsattes åtminstone på
1 500-talet, kanske ännu tidigare. U nder 1 600-talet tillkom säkerligen
1 D echen, H. v. : Die nutzbaren Mineralien und Gebirgsarten im Deutschen
Reiche .

B e rlin 1 873. S . 684.
Briickmann I 1 8 7 .
3 Kahme ters t i l l Bergskollegium å r 1 7 23 ingivna relalion om alunbruken
England. Geschwind uppger sid. 1 64 felaktigt att alun inte började tillverkas
England förrän under ader tonde århundradet.
4 Sc sid. 80�8 1!
2

- 68 en hel mängd alunbruk, så att vid början av 1 700-talet alun tillverka ­
des i nästan alla delar a v Europa. Briickmann känner ( 1 7 2 7-30 )
åtminstone 43 alunbruk, men hans uppgifter äro säkerligen inte full­
ständiga.
När alun tillverkades första gången i Skandinavien är obekant.
Det är möjligt att detta skett vid Dylta svavelbruk i Närke, vilket söm
biprodukter tidvis tillverkade även alun, vitriol och rödfärg. Detta
bruk uppgives vara grundat på 1 530-talet. 1 Huruvida alun tillverka ­
des d ä r redan från början synes emellerti.d vara osäkert. I GeneraJ­
Bergamtets berättelse till Kungl. Maj : t av år 1 64, 6 säges att " Svafvel ­
bruket samt Alun- och Vitriolsjuderiet i Nerike drifves med temlig
flit och allvar". Alun tycks tidigt ha tillverkats även i Garphyttan
( Närke ) . I 1 659 års Bergs-Jordebok heter det om Lekebergslagen :
"Garphytte Plåt- och Al unverk är för öfrigit här i bland de märkvär­
digaste Bergshandteringa r." 2 På båda ställena torde emellertid alun­
ha utgjort endast en 'biprodukt och tillverkats i liten skala. Säker­
ligen ägde Andrarum, som är beläget i ö. Skåne i Albo härad på
Linderödsåsens s. ö. sluttning 30 km. n. v. om Simrishamn och 35 km.
NNV om Ystad, Skandinaviens äldsta egentliga alunbruk, tillkommet
i slutet a v 1630-talet.
Andrarum tillhör det långsmala område med kambrisk berggrund,
som från Simrishamnstrakten sträcker sig i nordvästlig riktning mot
Ringsjön. I Andrarum överlagras berggrunden i regel av rullstensgru s
tillhörande den s . k . Andrarumsåsen, 3 som här utbreder sig i vida fält
avbrutna av talrika vågiga kullar och åsgropar. Socknen genomflytes
av den från Långaröd på Linderödsplatån kommande, efter alul1Jbru·
ket, som förr ofta benämnes alunverket eller rätt och slätt Verket, 4
uppkallade Verkån ( eller Verke å ) , vilken vid Andrarum rinner fram
i en tämligen djup, ställvis trång dal. Omkring 2 km. S O om Andra ­
rums by bildar den utför kambrisk sandsten tre vattenfall intill var­
andra med en sammanlagd fallhöjd av omkring 10 m . Den böjer
sedan av mot NO och O , rinner med lugnt lopp genom Brösarps- och
Skepparpsdalarna ( kallas i sitt nedre lopp även Skepparpsån ) och myn­
nar i Hanöbukten vid Haväng i Ravlunda socken.
1 Samtliga uppgifter o m Dylta br uk äro hämtade hos Carlberg s. 207 .
2

Riumau, Sve n : Bergverks Lexicon 1 788�89, s. 1 6 1 och 1 64.
Se geologiska kartbladet Ö vedsklo ster !
4 Tidström, Resa i S kåne 1 756, sid. 63 : "alunbruket kallas simpliciter "verket"
deromkring och ö fver hela slätten i S kåne." S id. 60 i a. a. före&ommer samma
uttryck förvanskat till : "Bruket kallas Hinptic iterverket"l
3

- 69 -

Fig. 2. "Grundriss von Beckshaffen, Pram- und Packhauss". 1650- talet. Kuststräckan
n. o m stenshuvud (längst t . h . ) . Vid 3: dj e åmynningen fr. h . låg "Jochim becks
pramhauss". S e texten !
Karte aus den 1650-er Jahren der Kiiste n ö r dlich von Stensh1wud. A u s einem
hiesigen Hafen W!Lrde im 17. Jahrhundert vie/ Alaun von A ndrarum verschifft.

Andrarums alunbruk ligger i Verkåns dalgång. Det egentliga
bruksområdet befinner sig på åns högra strand och kan sägas sträcka
sig från landsvägen mot Bertilstorp i SO till sågverksbäckens inflöde
i NV ( se 1 9 3 1 -års karta ! ) . De kambriska lagren vid Andrarum stupa
5 å 7 ° i sydlig riktning. De äldsta, den kambriska sandstenen, går i
dagen NV om bruksområdet vid Pennemölla och Forsemölla, och de
yngsta, olenidskiffern, träffas längst i S O på bruksområdet (se geolo­
giska kartbladet ! ) . För lagerföljden hänvisas till geologiska arbeten. 1
1 Malmström, Mich., Inspector vid Andrarums Alun-bruk : Mineralogisk be­
skrifning öfver Andrarums Alun-Skiffer-Brott (Physiographiska S äl skapets Hand­
lingar, Försie Delen, Stockholm 1 7 76 ) . Nathorsl, A. G., Om lage rföl j den inom
Cambriska formationen vid Andrarum i Skåne ( Kong!. Vetenskapsakademiens för­
handlingar 1869 sid. 6 1�65 ) . Linnarsson, G.: De undre Para doxideslagren vid
Andrarum, S . G. U. Ser. C nr 54, S thlm 1 883. Tullberg, S . A .: Om Agnostus-

70 Här erinras endast om det intill 1 , 2 m . mäktiga band av hyolithus­
och Andrarumskalk, som genomdrager skifferlagren .
Alunskiffer är som bekant ett till färgen svart mineral, som bl. a .
innehåller lera ( aluminiumsilikat och aluminiumsilikat med kalium och
andra alkaliska jordmetaller J, svavelkis ( intill 8 ;;'o ) och brännlb ara
kolhaltiga ämnen (upp till omkr . 20 ;;'o). För att därur framställa
alun brändes den krossade skiffern i s . k . fyrar. 1 D ärvid oxiderades
svavelkisens svavel till först svavelsyrlighet och sedan svavelsyra, som
med aluminium- och kaliumsilikaten gav kaliumaluminiumsulfat
( alun ) . På grund av j ärnhalt blir skiffern genom bränningen röd av
järnoxid. De i fyren bildade salterna utlakades i stora, i marken ned­
grävda tråkar. 2 Den i dessa erhållna luten leddes i underjordiska pip­
stockar till den invid fabriksbyggnaden (det s . k . pannhuset) belägna
!utbrunnen, varifrån den vindades eller pumpades upp till öppna rän­
nor, som förde den in i panuhuset till stora blypannor. 3 I dessa konArterna i de kambriska Aflagringarna vid Andrarum, S. G. U . , Ser. C nr 42, S thlm
1 880. Moberg, J. C . : Guide for the principal Silurian Dis triels of S cania, Geolog­
kongre ssens 1 9 1 0 guide nr 40, S thlm 19 1 0. Westergård, A. K. : Sveriges Olen id­
skiffer, S . G. U . Ser. Ca nr 18, S thlm 1 922 m. fl.
1 En fyr anlades direkt på marken. Först upp staplades "småbränne" i s . k.
eldar av l alns höjd, l 1/2 alns l ängd och l alns bredd. Ända till 26 eldar l ades
i en rad intill varandra. Eldarna tändes en efter en, och ett omkr. 15 cm. tjockt
lage r skiffer påfördes. S å snart veden brunnit ned, men innan skiffern hunnit
slockna, påförde man ett lager redan föru t bränd skiffer. Därefter anlade s e n
ny eldrad u t me d den för. s ta. Så anlades eldrad efter eldrad och påförde s om­
växlande "svart" och "rött" tills man hade 1 0 eldrader i bredd o ch fyren nådde
en höjd av omkr. 7 m. S ä llandet av en dylik fyr tog en tid av 2 a 3 veckor ;
först efter 3 månader var den utbränd o c h avsvalnad. (Gripenhielm) .
2 Fyrarna Iågo i skifferbrottens närhet omkring de s. k. karslällena.
Vid
varje sådant funnos 4 kar, vartdera med en yta av omkr. 5 X 2,5 m. De voro
gjorda av bokplankor. Under bottnen och kring sidorna fanns ett l ager hårt
packad blålera, som gjorde dem vattentäta. Brädboltnen vilade på läkten, som
lag t s direkt på leran, så alt ett mellanrum bildades mellan denna och brädbott­
nen . Träbo ttnen kom således a l l tjänstgöra som ett slags s, iJ. Förutom 4 sådana
kar funnos vid varje karställe i allmänhet 3 s. k. lutkistor. Dessa voro något dju­
pare än karen. Två av dem hade genom i jorden nedlagda pipstockar förbindel se
med vardera 2 av karen. Den tredje ki stan, mellankislan, var i sin tur djupare
än dc båda sidakistorna och s to d i förbindelse med dem genom P' i pstockar. Luten
från ett av kare n utsläpp le s efter viss tid till den ena sidokistan, öste s från denna
på e tt annal kar, utsläpptes därifrån till ena sidakistan för alt åter ösas på ett
tredje kar o . s. v. tills den fått önskad alunhalt, då den uttappades till mellan­
k istan, varifrån den genom ö sning eller pipstockar transporte rades till de rännor,
som ledde till lutbrunne n vid pannhuset. (Gripenhiehn . )
3 Pannorna s tö p tes vid bruke t i det s. k. stöphuset.
D e voro fyrkantiga och

-7 1 centrerades luten genom kokning och leddes därefter till svalekaret,
där ett gult slam av basiskt j ärnsulfat avsattes. Innan luten hunnit
kallna, fördes den härifrån till saffianskaren, där oren alun, s. k. saf­
fian, utkristalliserades. Moderluten leddes till muttervattensbrunnen
för att ånyo kokas. Saffianen tvättades (på vaskeplatsen ) och förva­
rades sedan i saffianslYingen (en stor trälår ) , tills ma n fått tillräckligt
stor mängd. Den upplöstes då i minsta möjliga mängd vatten i en av
blypannorna. Den erhållna koncentrerade lösningen avtappades till
alunfaten, stora träkar, som rymde över 8,000 liter, där alun utkristalli­
serade i form av en fast kropp, som kvarstod, sedan det söndertag­
bara fatet avlägsnats. Den färdiga alunen sönderhöggs och packades i
tunnor. 1
BRUKS OMRÅ DETs URSPRUNGLIGA BE sKAFFENHET ENLIGT
1 650 OCH 1 685 ÅRS KARTOR.
I början av 1 600-talet var Andrarum en fridfull liten by av den
för tiden vanliga typen. I ett tjugotal gårdar och gatehus, samlade på
en rektangulär byplats försedd med gatukärr och belägen nedanför den
ganska höga " Kyrckiebacken" 2, bodde präst och klockare och för övrigt
idel frälse- eller kronobönder. Närmast byplatsen lågo tre inhägnade
vångar, sedan vidtog skogs-, hag- och hedmarker. Skog träffades för
övrigt redan i vångarna 2 och byn räknades såsom skogsbygd. 3 Ingen
egentlig landsväg ledde hit. 3 Men det stundade andra tider. Man
påträffade alunskiffer i norra vången och alunbruket startades .
Vi skola nu i anslutning till det befintliga kartmaterialet och den
del ay det rika arkivmaterialet, som förf. ·hunnit genomgå, följa bru­
kets utveckling, se det uppkomma, blomstra och gå under. Vi få se
hur intill Andrarums avlägsna gamla bondby ett samhälle av helt annan
karaktär, ett industrisamhälle, växer upp och så småningom når en såbottnen och sidorna stöptes var för sig o ch sammanlöddes sedan. De mä tte van­
ligen 3 , 1 5 m. i längd och 1 ,65 m. i bredd. Höj den var vid ena långsidan 90 cm.
och vid den andra 75 cm. Väggarna voro 0,4 cm. tjocka, bottnarna 0,8 cm. Un­
der pannorna lades j ärnplåtar. Så väl dessa som blyet an grepos av värmen och
luten så att pannorna redan efter 4 a 6 månaders begagnande måste omstöpas. Ofta
sammanslogos två pannor till e n s. k . dubbelpanna. (Gripenhiel m ) . Nedan avses
alltid enkla pannor.
1 Tekniska Museet i S tockhol m förbereder utgivande t av en redogörel se för
det tekniska förfarandet vid An drarum s alunbruk.
2 1 685-års karta.
: 1 Andrarumskommis sionen s protokoll 1 685 i En gammal act sid. 2 1 5 .

-72-

Fig. 3.

Detalj

av karta över Andrarums alunbruk 1685.

Skala

-73-

omkr. l

:

5800.

Kar/e

vom

Alaunwerk Andrarums im J. 1685.

- 74 --

...,....,,

Fig. 4.

'·

J

K arta ö ver Andrarums alunbruk 1 740.

Skala omkr. l

:

1 0000.

Karte v o m Alaun werk Andrarums im J. 1740.

dan blomstring, att det av samtida skildrare säges likna en liten stad, 4
men också hur detta samhälle går tillbaka och slutligen fullständigt ut­
plånas. Nog ha många av våra svenska brukssamhällen haft en mycket
växlingsrik historia, men få av dem torde så alldeles ha förintats som
det vid Andrarum.
För kännedom om bruksområdets ursprungliga beskaffenhet är
1 Gillberg 1 7 6 7 , sid. 95 säges bruket vara "wackert stort och ansenligit, lik­
nande en stad", och i D iurberg 1818 heter det att bruket har "utseende af en
Köping eller ! i len stad".

-75-

man främst hänvisad till 1 685 och 1 650 års kartor. Trots att den sist­
nämnda 1 när det gäller anläggningens omfattning sannolikt är miss­
visande 2 , är den dock av stort intresse inte minst med hänsyn till den
kartografiska metod som kommit till användning. situationstecknen
äro inlagda på vanligt geometriskt sätt. För återgivande av terrängen
torde ha använts den under 1 ,6 00-talet särskilt för kartläggning av be­
fästningars omgivning brukade metoden, s. k . cavalierprojektion. Där­
vid inlades terrängen sådan den tedde sig sedd från en viss punkt. I
detta fall torde kartogra­
fens utsiktspunkt ha be­
funnit sig där kompass­
rosen är ritad på k artan.
Därifrån kunde han se
hela den motstående syd­
västra dalsidan, och det
kulliga moränlandskapet
därovanför måste ha tett
sig för honom med såda­
na vågiga konturer, som
han avbildat på kartan.
När det gällde att avbil­
Fig. 5. Magasinsbyggnad vid Andrarums bruk.
da den honom närmaste
Uppförd i början på 1 740-t. I bakgrunden gran·
(den nordöstra ) dalsi­
skog på j ordrymningshögar.
dan, har han endast kun­
Das Magazinsgebäude b eim Alaunwerk An dra­
rums. Das Gebäude ist am Anfang der 1740-er
nat inlägga begräns ­
Jahre a ufgefiihrt. Dahinten sielit man Tann enningslinj : e n f ö r d e n från
wald auf ausgeschachteten Scho tter.
F örf. foto 1930.
hans plats synliga delen
av densamma . Belysande
1 F innes p å bruksarkivet, där den ingår i en foliovolym betitlad Lit. A, som
innehåller diverse handlingar från 1 648-7 5 samlade i avskrift av Lave Beck
( Jockum B : s son, se nedan!) . K artan saknar både titel och år, ej heller finnes någon
text på densamma, men den är betecknad med nr 2 och har pagineringsnummer 9.
I så väl volymens innehållsförteckning som ett par av de i densamma ingående
handlingarna hänvisas till kartan lit. A nr 2 pag. 9 "upstäl t 1 650". Antingen har
denna karta funnits i ytterligare någo t exemplar eller också har före 167 1 ännu
en kartläggning a v bruket ägt rum, ty i en ins truktion för bergsinspektoren vid
Andrarums alunbruk Caspar Schmidt av år 1 67 1 hänvisas i § 4 till vissa nummer
på en "afritning". ( S amlingar) .
2 1 648 . f unnos endast 2 kars tälle n ( s e sid. 84 !) .
At t såsom kartan fordrar 8
nya dylika skulle ha inrättats på 2 år är synnerligen osannolikt ( j fr brukels om­
fattning under 1650- och 60-talen sid. 86 f.). Troligtvis är kartan avsedd alt tjiirra
till ledning vid utförandet av en planerad u tvidgning av bruket.

-7 6 är hur en tvärdal på denna sida måste ha tett sig för honom. Se dalen
i västerstreckets förlängning!
Klargörande är även en annan omständighet. Skifferbranten i
sydvästra dalsidan är markerad med en övre och en nedre begräns­
ningslinje och området mellan dessa, således själva skiffern, är målat
med grå färg . E ftersom det vore synnerligen opraktiskt att föra skif­
fer över ån att där brännas och utlakas, tvingar det förhållandet, att
tvenne karställen finnas på nordöstra sidan om ån, till ett antagande,
att skiffer brutits även i denna dalsida. Men kartan anger ingen skiffer
med grå färg där. Detta beror säkerligen på att k artografen från sin
plats inte kunnat se mer än krönet av ifrågavarande . s kifferbrant, och
således inte kunnat markera den med mer än en linje. Att skiffer verk­
ligen brutits även i nordöstra dalsidan framgår av bl. a . bergskollegii
instruktion för bergsinspektoren Caspar Schmidt den 11/2 1 6 7 1 , där det
i § 4 heter att "oansedt, som berättas, der skall på norra sidan om
Strömmen den swagaste Allunmalmen finnas, likwäl wore det wärdt
att dersammastädes ett schakt till 8 ell : 1 0 Klaffter ( famnar ) diupt af­
sänkes". 1 Att denna skifferbrytning ägt rum tidigt framgår av samma
instruktion § 3 där de båda ifrågavarande karställena betecknas såsom
"ödestående".
En del av brukets karställen fingo sitt behov av vatten fyllt på
så sätt, att avloppet från Verkasjön i den här ganska branta dalsidan
uppdämdes ( nivåskillnaden mellan dammen och ån är i nutiden unge­
fär 5,5 m . ) , varefter vattnet leddes i pipstockar över ån till motsatta dal­
sidan och sedan vidare i nedgrävda pipstockar till de olika karställena.
Denna upp d ämning av Verkasjöns avlopp finnes markerad redan på
1 650-års karta, och att den verkligen tidigt kom till stånd framgår av
1 6&8-59 års räkenskaper, vari 3/ 1 659 finns antecknat : "haver hand
1
(Jens Oelssön Smed) giordt 5 Jernbaand, som Vandrenderne blef for­
bunde med der ligger tu ers over Aaen". 2
Hur många av kartans byggnader, som verkligen funnos 1 650, är
omöjligt att avgöra. De delvis av kartbladskanten avskurna kvadra­
terna i sydost tillhöra utan tvivel. Andrarums sätesgårds trädgård, vil­
ken enligt Burmans ritning 3 var indelad i fyra kvarter. Vad den smala
k analen längst i öster haft för uppgift är obekant. Sitt vatten har den
säkerligen fått från källor i dalsidan. Nedtransporteras kartan till sam­
ma skala som 1 9 3 1 års, finner man att de rundningar kanalen har i ena
1 Samlingar.

2

Regnskaber og sager.

3 F ische r : Pro specter.

-77-

ändan lågo på ungefär samma plats
som nuvarande källan vid Bertilstorps­
vägen.
1 685 års karta tillkommer med
anledning av klagomål från Andra­
rums byamän över liden skada genom
alunbrukets inrättande. 1 K artan visar
bruksområdets användning och tillåter
slutsatser angående dess beskaffenhet
och utseende före brukets tillkomst.
Härigenom är den av allra största in­
tresse. Detta så mycket mer som den
är den äldsta hittills kända skånska
k artan, om man bortser från de under
1 660-talet upprättade mera skissarta de
kartorna från Skytts- och Oxie hära­
Fig. 6.
Pys s l i nga hal et
My n ninge n
der. 2
i s t o r a bt·ottet av d e n nu niistan
Längst i SO på bruksområdet mel­ igenrasade underjordi s k a kanal , s om
lan landsvägen Eljaröd-Bertilstorp leder vattnet från västra b r o ttet .
Förf. fot o . 192 7 .
och ån, som då hade annat förlopp än Die Miindung i n den Grossen Bruclt
nu, var före brukets tillkomst en äng, des dure/t Einstiirze jetzt f'ast ver­
unlerirdisc!ten Kanals, der das
indelad i fyra bol, längst i S "Munche­ stopf'ten
Wasser vom westlichen Sc!tief'erbruc!t
bohlet" , så "Kanare"- och "N unne­
flihrt.
bohlen" och längst i N , öster om nuva­
rande pannhustomten, "Fougdebohlet". 3 Backsluttningen väster om
detta ängsområde var åtminstone i sin södra del klädd av ekskog.
Ovanom sluttningen, på det område där nu förvaltarebostaden och en
liten rest av brukets bostadsbebyggelse ligga, var en sedan länge
obrukad åker. Denna nådde ända fram till ån, vilket närmast synes
tyda på att den ursprungliga dalsidan här varit långsluttande. Dock
visar 1 650-års karta, att ån ursprungligen hade sitt lopp alldeles intill
1 En gammal act s id. 225-226.
2 N o rdhol m , G.: S kånes geometriska kartläggning före s torskiftena.
S vensk
geografisk årsbok 1929, sid. 1 1 0.
3 På kartan betecknade med sign. N.
I kartbeskrivningen heter det : "Uthi
desse Fyra Bohlen hafwer hwarl Hemman i Byn hafft sitt Engs tycke, teg om
tegh, Men nu för tij den är ingen som det kan uthwijsa, uthan Allenast S k ifften
emillan Bohlen och har nu En gen war i t bruka t tillijka med Eugen N :25 under
Andrarums Säte sgårdh ö fwer 30 åhr."

78
nuvarande pannhustomten, 1 så att sluttningen atminstone närmast
denna mycket väl kan ha varit brant. Enligt 1 685 års karta skulle
det visserligen omedelbart väster om pannhustomten ha varit omkring
100 alnar mellan "Berget som ahlune Materian Tages uthi" och ån,
men man måste komma ihåg, att det för upprättaren av denna karta
gällde att här återge terrängförhållanden, som inte längre kunde bli
föremål för uppmätning. Lantmätaren hade i uppdrag att avmäta
byn "inom dess av ålder tilliggande markeskäl", 2 men ån, den gamla
bygränsen, hade - som vi nedan skola se - redan kort efter brukets
tillkomst fått ändrat förlopp . 1; 6 85 års karta kan således vad betriif­
far ån inom själva bruksområdet inte vara exakt.
Väster om de nämnda åkrarna fanns en sänka, densamma som på
193 1-års karta framträder markerad av 1 04-meters kurvan. Här låg
den långsmala "Backa Dams Engen", som i sin östra del hade en
vattensamling, synlig på såväl 1 650- som 1 685-års kartor. Norr och
nordväst om denna äng på platsen för det blivande stora brottet vid­
tog Rorna åkrar, som i norr avgränsades av en till hemmanet nr 3
hörande liten äng, som låg där magasinet nu står eller något längre i
söder. I nordost avgränsades Rorna åkrar av dalsidan, som således
här sannolikt varit tämligen brant. Området mellan sluttningen och
ån, vilket enligt både 1 650- och 1685-års kartor hade en bredd av intill
200 alnar, intogs av dels "een lijten Hasselskough till Hemmanet
N: 24" 3 gränsande till åkrarna i S O , dels en "Engh till Hemmanet
N: 25'', 3 vilken mot nordväst nådde till magasinsbacken och ån. Denna
hade här ett helt annat lopp än 1685-års ' k arta visar. Såsom synes av
1650-års karta rann den fram omedelbart nedanför magasinsbackens
nordsluttning. Där denna får sydostlig riktning gjorde ån en vinkel­
rät böjning mot NO för att efter omkring 1 00 alnars lopp i denna rikt­
ning ånyo göra en vinkelrät krö k . Att åns lopp här har ändrats kan
också visas med hjälp av ett inventeringsinstrument av år 1 7 1 5 , jämfört
med 1 7 1 1 -års karta. På denna karta går en kanal utmed magasins­
backens sluttning från Nya ( = Lilla ) verket (framför nuvarande Dju­
pet ) till ån. Ö ver denna kanal leder en bro. "Denna Bro ligger öfwer
Lilla Werkets Hufwud Canal nu för tiden, och har til. f örene warit
öfwer Ån då hon dersammastädes framgick", heter det i det nämnda
1 Att panuhustomien 1 650 är identisk med nutidens framgår om kartorn a
nedtransporterade t i l l samma skala j ämföras med varandra.
En gammal act.
3 1 685-års karta sign. E resp. D .

- 79 inventeringsinstrumentet 1 Nedtransporteras 1 7 1 1 -års karta till sam­
ma skala som 1 9 3 1 -års, visar det sig, att de inskärningar, som nu finnas
från öster och väster i den lilla åkern NNO om magasinsbacken och på
kartan markerade av främst 98-meterskurvan, utgöra rester av denna
kanal och således också av den ursprungliga åfåran.
Eftersom ån utgjorde gräns för Andrarums by, har 1 685-års karta
intet att säga om nordöstra åstrandens beskaffenhet. 1 650-års karta
visar emellertid att dalsidan där var skogklädd och genombruten av
tre sidodalar. I den nordligaste av dessa rann då som nu avloppet från
Verkasjön (på äldre kartor kallad Gamlegårdssjön eller Rörsjön) . Om­
rådet tillhörde Sjöstorps ägor ( s e nedan!) .
Om dalbottnens ursprungliga beskaffenhet ge kartorna ingen di­
rekt upplysning. Att den nordvästra delen betecknas som äng och
hasselskog visar att denna del inte kan ha varit mycket sumpig. Det
sydöstra partiet, som på 1 650-års karta är kanaliserat, utgjordes där­
emot utan tvivel av en torvmark. Landsvägen mot Bertilstorp uträtades
omkring 1 920 nordost om panuhuset och i samband därmed byggdes
en ny bro över ån (se 193 1 -års karta! ) . Vid grävningar för denna bro
påträffade man under ett 60 cm . tjockt lager av grus och sten ett torv­
skikt, som på sydvästra åstranden var 1 , 6 och på nordöstra 1 ,8 m. mäk­
tigt. 2 ·S åväl panuhuset som en del av byggnaderna nordost därom lära
vila på utfyllning. 2 Vid östra ändan av ön norr om panuhuset grävde
förf. genom ett 1 , 1 m. tjockt lager av bränd skiffer, grus och sten och
anträffade därunder svart kärrtorv innehållande stam- och rotdelar av
Phragmites och Equisetum samt något björkved. Torvskiktet var 30 cm
mäktigt. Om detsamma vilade på skiffer, eller om det var någon
större lös sten, som tog emot, kunde inte avgöras. Torvskiktets övre
yta befann sig omkr. 89 m. ö. h. Vid borrning på en punkt i ängen
norr 0111 panuhuset belägen 9 1 ,9 111. ö. h. anträffades i ytan 35 cm mat­
jord blandad med brädbitar och kvartskorn. Därpå följde 3,35 m.
bränd skiffer, varefter borret stötte mot sten. Dennas nivå, 88,2 111. ö. h.,
var således 0,8 m. lägre än torvskiktets under ön. Att en betydande
utfyllnad här har ägt rum är ju tydligt. 3
1 Bancoacten sid. 1 32 .

2

Meddelat av hr B engt Frid, Andraru m .
:! I bruksräkenskaperna 1 653 förekommer bland utgifterna sådana poster som
"Jeppe Nielss f ö r t t i l l d e n f ö r s te Waase jord o c h s ten 20 snes K ärror . . . l assa t jord
och sten till anden Waase . . . arbedet paa den siste Waase" o. s. v. Enligt Mol­
bechs danska dialek tlexikon är Vase "en opfyldt Vei, som l aegges over en Mose,
Eng eller Vandsamling, af Riisknipper, Grene eller Jord". En väg vid Ludaröds

-80 -

TIDEN F Ö RE DANSK- SVENSKA KRIGET 1 643-45.
När Andrarums alunbruk först upptogs är obekant . Allmänt upp­
ges emellertid 1637 vara brukets grundläggningsår. Den 7 okt. detta år
erhöll den danske adelsmannen Jockum Beck 1 av Christian IV privile­
gium på anläggande av alunbruk. Var detta skulle ske nämnes emeller­
tid inte. Det heter blott att Beck, till vilken det inberättats, "at wed
hans gaard Bosie Kloster saa wäl som Gladsaxe skal findis en alun
Mine", erbjudit sig att låta bearbeta dessa fyndigheter. 2 Det kan ju
tänkas, att Beck avsiktligt undvikit att i sin ansökan om privilegium
nämna Andrarum, detta för att inte för sig försvåra förvärvandet av
byns jord med dess skifferförekomster, som synas ha varit dittills
okända. 3 Vare härmed huru som helst, handlingarna visa att Beck
först 24 / 1 638 inköpte gården nr 25 Andrarum och sedan ytterligare
2
förvärvade genom köp 1 639-40 13 gårdar och genom byte med kronan
1'6 43 4 gårdar, alla i Andrarum. 4
Den första epoken i brukets utveckling kan sägas omfatta tiden
fram till 1 643 och karaktäriseras såsom ett experimenterandets sta­
dium. O m brukets första upptagande är inte mycket bekant. Berg­
mästare Edmund Gripenhielm inger 1 7 2 1 till bergskollegium en relation
om Andrarums alunbruk, vilken genom sin utförlighet och noggrann­
het i detaljer och på grund av de särskilt ur teknisk synpunkt mycket
upplysande teckningar, som åtfölj· a densamma, är synnerligen värde­
full. 5 Däri återges en uppgift, att Beck, "några åhr" innan han fick
privilegium, vid Andrarum gjort försök med alunframställning. 6
Becks änka Elsa Friis inger 1 68 5 en av generalguvernören infordrad
relation om bruket, 7 men har däri intet att förmäla om denna brukets
förhistoria. Båda de anförda källorna överensstämma däri att Beck
för aH få kännedom om framställningens teknik begav sig till alunmosse i Eljaröd kallade s ännu för någon mansålder sedan Kasvasen. ( Meddelat av
hr Bengt Frid, Andrarum s alunbruk.)
1 Jockum Beck föddes omkr. 1 602, död 1 682. 1 639-43 var han landshövding
i Kristianstads län. Han ansågs en tid vara Danmarks rikaste man och ägde
1 4 större säterier i S kåne och 7 i de t ö vriga Danmark . (Dansk biografisk lexikon
af C . F . B ricka I I 1 888 sid. 1 9 och Elgenstierna, Adelns ättartavlor I 1 925 sid. 254.)
2 Becks privilegium finne s i original på alunbrukets arkiv.
:J 1 685 års karta anger me d sign. F. det ställe, där "ahlune Materian sk all
först wara funnen".
4 "En gammal act".
;, Enda exemplaret med teckningar tillhö r a lunbrukets arkiv.
6 Gripenhielms relation I kap. 2 § 1 .
7 Ingår i "En gammal act".

- 81 bruken i England och vid Liege. Från Liege förde han med sig tre
alunmästare. 1
"Wärket är först begynt på frälsegården N :o 2 5" säger Lave Beck. �
Enligt 1 685-års karta hörde av bruksområdet till denna gård - för­
utom dess tegar i de olika åkrarna - endast ängen öster om magasin s­
backen . Bruksarbetet skulle således ha börjat på denna äng. Här har
man blottat skiffern i dalsidan, tänt de första fyrarna och jämnat mar­
ken för de första karställena, men vilken omfattning bruksanläggnin­
gen under denna första epok fick, vilka byggnader som uppfördes,
hur mycket folk som sysselsattes, vet man inte. Elsa Friis påpekar
blott "hwad otroligt stort Arbete så under som öfwer Jorden dess (bru­
kets) inrättande fordrade . . . och åtskillige Kostbahre Materialier con­
smrterade". 3 Till kostnaden för själva bruksanläggningen kom be­
tydande utgifter för markförvärv, förmodligen avseende att säkerställa
det blivande brukets stora behov av bränsle och timmer. Genom köp
förvärvade Beck 1640 24 / 8 37 gårdar med skog om 835 svins ollon, 5
gatehus, ett "bolig" och l fiskeri i Vitaby socken, 3 7 gårdar med skog
om 2,050 svins ollon, 5 gatehus och 23 åldrätter i R avlunda socken, l
gård och Blåherremölla i Maglehems socken, 2 gårdar i Ö . Wram soc­
ken samt l gård i Sörlb y socken; vidare genom köp 164 1 7 /3 l gård i
vardera av socknarna Maglehem, Vitaby och S . Mellby, 1 643 2 gårdar
i Andrarums socken, 7 gårdar, varav en med skog om 1 1 6 svins ollon,
i Eljaröd samt 4 gårdar i Färs och Ingetstads härader. 4 Genom köp
1 6 4 1 4 förvärvade Beck dessutom ·Sjöstorps gård i Andrarum, till vars
ägor nordöstra åstranden framför bruksområdet hörde. 5 Sjöstorp
nämnes redan tidigt, 6 men var själva gården legat är inte känt. Efter­
som Verkasjön är den enda sjön på dess ägor, är det väl sannolikt att
Aren 164 1 -43
den varit belägen vid eller i närheten av denna sjö. 7
8
uppförde Beck en Sjöstorps gård, men inte heller dennas läge är bekant. 9
l

Gripenhielms relation I kap. 2 § 2; E l sa F r i i s r elation § 3.
En gammal act sid. 1 3 2 .
:l E l s a F r i i s relation § 3.
+ S amtliga köpebrev finnas i En gammal act.
:, 1 685-års karta.
t ; 1 387 ( Scr. i pt. Rer. Dan. Tom VI pag. 354) , 1 4 1 9 (Ljunggren, Skånska hen·går­
dar) , 1 7 54 ( K ungligt brev 3 febr. en!. Brunius, C . G.: S kånes konsthistoria sid. 390).
7 En av Brunius i a. a. och Per Axel Olsson: Skånska herreborgar sid. 2 1 4
u r Rönbecks samlingar T o m V fol. 1 0 anförd uppgift, a t t man i samband med
byggan det av Christinehafs slott ( 1 737 ) skulle ha anträffat lämningar av Sjöstorps
gård synes dunkel. Christinehof ligger icke på del gamla Sjö storps ägo r.
8 En gammal act sid. 1 32.
9 Lämningar av en byggnad, som anträffas i en åker VNV om Verkasjön
2

(;

- 82 -

Just som Beck fått denna Sjöstorps gård färdig och hunnit så långt
med alunfrarnställningen, att han förstod, att densamrna skulle "Kunna
icke allenast löna Mödan och arbetet uthan och gifwa någon profit", 1
utbröt kriget mellan D anmark och Sverige 1 643. Guvernören över Kris­
tianstads län Ebbe Uhlfeldt lät då riva ned pannorna och taga bort
både bly och järn, så att bruket blev "ganska ruinerat" . 2

TIDEN 1 645-50.

Fig. 7 . Fabriksbyggnader. Till v. ]uthuset, i för­
grunden l ämningar av ett t o rvhu s, därbakom p ann­
huset sammanbyggt med karhu set (t. h . ) . I ut­
byggnaden muttervattenbrunnen. Nu återstår av
allt blo tt ruiner.
Die Fabrikg e b ä u de bei dem Alaunwerk Andramms.
Lin k s "lu !lwset" (das Laugehaus), im Vordergrund
die Vb erreste von einem Torfkeller dahinten
"parmhus et" (das P{annenhaus) mit "karh uset"
(dem Kufenhaus) z u sammengebaut; im A usbau der
"Mutterwasserbrunnen".
H e u tzu tage sind v o n
sämtlichen Gebäuden n u r d i e Mau ern ii br ig.

Förf. foto 1 924.

Tiden 1 645-50 kan
betraktas som en andra
grundläggningsperiod , 14/ 7
1 645 erhöll Beck prolon­
gation av sitt privilegium
för ytterligare l O år. :; E f­
ter Brömsebrofreden 1 6 4 5
måste Beck så att säga
börja från början igen.
Jämte själva bruket synes
även Sjöstorps gård ha
blivit förstörd under kri­
get. I alla händelser lät
Beck 1 646-47 flytta den ­
samma till den p lats öster
om pannhuset, som den
har på 1 685 och 1 7 1 1 års
kartor.
E fter förflytt­
ningen kallas gården i re­
gel Andrarums gård. 4 Till

och på 1 93 1 - års karta u tmärkts med en rektangel, härröra möjligen från denna
Sjö storps gård. Tre av hörnstenarna nå något över markytan. Vid grävningar
inom det av rektangeln oms·l utna område t påträffades talrika tegelstensstycken
och murbruksklumpar samt på ett ställe helt nära j o rdytan en orubbad del av
ett tegelstensgolv. Utme d södra sidan av gärdesgården söder därom träffas på
obetydligt djup sten sättning med kullerstenar, likaså längre norr u t ,j åkern.
1 Elsa Friis re]ation § 5 .
2 Elsa Friis relation § 5 s a m t Skaanska TegneJser 1 648 fol. 1 7 1 .
:1 Finns i original p å alunbrukets arkiv.
4 F.i nns i Fischers prospeeter etc.
Senast reproducerad i Wåhlin, Scania
antiqua.

- 8 3 --

dess ägor hörde nu också Kullstorps gård, som Beck tillbytte sig
15/ 7 1 64 7 . l
Beck måste för återupprättandet av bruket upptaga ytterligare lån.
Och då inte blott alunbruket utan även hans jordagods lidit stor skada
under kriget, kunde han inte länge fullgöra sina förpliktelser. 1 64 7
begärde Beck , att bruket skulle värderas. Denna förrättning ägde rum
den 5 jan . 1 648, och det därvid upprättade värderingsinstrumentet är
den äldsta bevarade handling, som ger någon upplysning om alunbru­
kets omfattning under dess första tid . 2
Beträffande anläggningarna får man veta, att det fanns ett pann­
hus, som innehöll 4 pannor, vardera om 12 skeppund bly och vilande
på 18 skeppund järn, samt 16 ( saffians-) kar. Invid panuhuset fanns
ett stort lutkar, men någon lutbrunn omtalas inte, ej heller vare sig
öppna eller slutna rännor. Att dylika funnits framgår av att till per­
sonalen hör en "rendemester". Slutligen nämnes "8 nästliggande små
Kar att giöra den förste lud u di wed städet som materien brendes" ,
varmed tydligen åsyftas karställen as lutkar. ·E ndast två karställen voro
således i bruk . Denna proportion mellan karställen och pannor - ett
karställe till 2 pannor - var rådande ända in på 1 800-talet. Persona­
len utgjordes av omkring 30 personer. 3 Bränsleåtgången under pan­
norna skattades till 896 famnar pr år. 4 Därtill kom "Knipperijs som
behöfwes at brände materien med ongefär for 1 5·0 rdr". Produktio­
nen uppgavs av mästarna vara omkr. 192,000 skålpund alun och 64,000
skålpund vitriol pr år. Räknas - såsom åtmin stone senare skedde 5
1 Bytesbrevet finne s i En gammal act.

2

En dålig avskrift finne s i dels Samlingar, dels Lit. A.

:! l mästare, l skrivare, l smed, l bö dkare, l muraremästarc,

ränncmästare, "Trende Plichts Kar.Je, den ene hos dennem som arbejder mineralerue af
Bierget, den anden hos dennem der sönderslaar och löber mineraJ,ierne til IIIden
och den tredje hos dennem der fylder och tömmer Karena". Alla dessa hade års­
lön. Dessutom funnos följande daglönare: 2 pannesvenner, en fyrbö tare (eldare)_,
4 materiehuggare, 2 manliga och 4 kvinnliga materiebråkare och -förare, l lut­
görare och sannolikt 9 karare och karerskor. D e flesta av dessa be teckningar äro
först senare gängse. Materiebråkarna hade alt sönderslå den lösbrutna skiffern
och föra (löpa) den till fyrplatsen. Karare och karerskor fyllde och tömde lut­
karen.
4 Året räknat till 8 månader, eftersom driften .j regel måste inställas under
vintermånaderna. På gick emellertid vid värderingstillf al let.
ö Ä ldsta anträffade uppgift härom finne s i Bergskollegii instrukLion för in­
spektoren vid alunbruket 12/ 7 1 67 3 § 14. Ingår i "Samlingar" på a•l unbrukets arkiv.
Senare ( före 1 764) bestämde s a t t en tunna skulle innehålla 340 skålpund. (Bergs­
koll. skrivel se till bergmästaren 1 764 "/•o) .

- 84 300 skålpund pr tunna, skulle årsproduktionen ha utgjort 640 tunnor
a lun, således 1 &0 tunnor pr panna ( omkr. år 1 7 00 i regel över 200
tunnor pr panna ) . 1 654 kostade l lispund vitriol 32 skill. Samtidigt
betaldes en tunna vitriol med 5 rdr, vilket gör det sannolikt, att tun­
nan innehöll 300 skålpund . 1
Om avsättningsförhållandena nämnes ingenting, men följande ut­
giftspost är av intresse
för kännedom om trans­
portvägarna . "For huer
Tönde alun och Victril
att före til Stranden är
2 mile for hwer mil 24
schill : är 226 1/ rdr" .
2
Med "Stranden" kan
med hänsyn till det upp ­
givna avståndet dit icke
avses någon av de när­
maste större hamnplat­
serna, Ystad, Simris­
Eig. 8. Interiör från karhusel. I golve t märken
hamn eller Å hus, vilka
av saffianskar, där alun ( saffian) avsattes . I bak­
alla ligga på mer än tre
grunden pannhusel.
mils avstånd från bru­
lnterieur des Kufenhuuses (" Karhuset" ).
Auf
kel. Räkenskaper från
dem F u s s b o den sieht man die V b erreste der in
den B o d en vergrabenen Saftiankufen, worin sich
1650-talet visa, att den
u nr einer Alaun, sog. Saffian, absetzte. lm Hin ­
största delen av alunen
tergrund das ln n ere des Pfannenhauses.
då transporterades från
Förf. foto 1927.
bruket till en brygga
vid Torup, men sedan utskeppades från Kivik. 2 Mejers sid. 69 repro­
ducerade egendomliga karta "Grundriss von Beckshaffen ; Pram- und
packhauss" 3 visar, aU Beck under 1650-talet hade ett pråmhus vid
1 Regnskaber og S ager.
2 1 653 27/5 : "Giffuet M: Rubertt for 1 58 tönder Allu n att Neder körre thill
Torup och Brögen" ; 1 655 17/7 "giffuet Peder Smed da hand war neder ved K iuig
der de 200 tönder Allun blev udschibet". För övrigt upptages årligen transport­
ko stnader till Torup.
3 Det Kgl. Bibi. i Köpenhamn, GI Kgl. Saml. 7 1 2 , Joh. Meye r : Charlen iiber
Schonen Halland! und Bleking etc. 1 655--58. nr 43. Richter, H. : Skåne s karta,
Lund 1929 sid. 69, förmo dar, alt kar tan föreställer "den fortifikatorisk t viktiga
Beckholmen s. om Kris tianstad".

- 85 -

skepparpsåns mynning. 1 Den på kartan synliga stora ön därutanför
med B ecks Packhauss återfinnes med något rimligare proportioner på
Mejers karta över ' \Uboe Herrid und das Nordertheil von Ingelstad Her­
rid" 2 , där den liksom på hans av Richter reproducerade Skånekarta a
ligger vid Kivik intill Stenshuvud. Husmans karta 167 7 3 visar samm:1
mystiska ö . Förmodligen har v ä l packhuset legat på någon liten holme
vid Kivik . Avståndet mellan Andrarum och Verkåns mynning är
ungefär 2 mil. D et synes då sannolikt, att i värderingsinstrumentets
nämnda anteckning med " Stranden" avses bryggan vid Verkåns myn­
ning ( området hör till Torups mark ) . Denna brygga skulle således ha
tillkommit redan på 1 640-talet.
TIDEN 1 650-1 7 28 .
Såsom ovan ( sid. s:�) nämnts kunde Beck redan vid slutet av 1 640talet inte fullgöra sina åtagna förpliktelser. 1 650-53 vistades han i
Holland 4, och under denna tid lyckades hans kreditorer få införsel i
bruket. D e olika kreditorerna sände sina fullmäktige till detta och
enhetlig ledning saknades, varigenom brukets utveckling i hög grad
hindrades. D ärtill kom att under de dansk-svenska krigen ömsevis
danska och svenska kronan laqe beslag på bruket. Beck och senare
hans arvingar förde ändlösa processer med kreditorerna, och den ena
kommissionen efter den andra tillsattes för att avgöra dessa. I början
av 1 7C}()-talet tillöste sig grevinnan Christina Piper efter hand kredito­
rernas fordringar och fick 1 728 dispositionsrätt till hela anläggningen
med full äganderätt så när som för l 3 /5 p anna, som förklarades skola
representera ett av Beck instiftat fideikommiss. Härigenom kom bru­
ket äntligen åter under enhetlig ledning. Christina Piper gjorde bruket
jämte herrgårdarna Högestad, Östra Torup och Christinehof till fidei­
kommiss inom Piperska släkten. D enna in stitution äger fortfarande
bestånd.
1 Gripenhielm omtalar inte denna brygga, men i del I, kap. l § l säger han,
på tal o m Verkån, all Beck "har giordt en begynnelse til at få honom navigable"
för att "såmedelst lindrigt kunna afföra såwäl Al unen från Werchet som Eke­
wercke af här omkring belägne Frälse Skogar till Haf Siön". Planens förverkli­
gande mö tte emellertid all tför stora svårigheter, så att arbetet stannade av sig
själv "efter mycken omkastnings fruchilöst med pålande och gräfning härpå :m ­
wändande, som rudera u twisa".
Mejer a . a . nr 4 1 .
:l Richter, H . : Skånes karta, Bil . V och VIII.
4 En gammal a c t : E l s a Frii s rel ation § 9.

- 86 -

Kartorna visa, att d et på nuvarande pannhustomten funnits två
p annhus, det norra och det södra. Enligt bevaraile räkenskaper lät
Becks svåger, fälttygmästaren Christian Friis ( 16 1 7-7 9 ) , som lånat
Beck stora summor, uppföra ett nytt pannhus 1 65 1-52 . Detta pann­
hus, som inrymde 3 pannor, bör ha varit identiskt med det södra, efter­
som det norra med sitt bättre läge sannolikt är äldst. De tidigaste be­
v arade räkenskaperna avse endast "Christian Friises det N y Allun­
Verck " ' . Av tillverkningens storlek att döma torde snart ytterligare en
panna tillkommit. 1 Sannolikt funnos således under 1650 -talet 8 pan­
nor och 4 karställen ( jfr sid. 83 ) . Under 1 660-talet utvecklades bruket
föga, beroende bl. a. på misstroend e kreditorerna emellan. 2 1 666
fanns 9, 1 669 10 pannor, men de 8 voro dåliga. Dessa omsmältes d är­
för till 6 nya så att 167 0 endast 8 pannor voro i bruk. 3 167 3 fanns
åter 10 pannor. 4 För att påskynda Becks uppgörelse med kreditorerna
befallde Kungl. maj :t 167 2 att 8 nya pannor skulle inrättas inom år
och dag räknat från l nov. 1 6 7 3 . 5 D et dröjde emellertid ända till
1,6 91 innan alla 18 pannor voro i bruk. 6 Av dessa funnos 10 i norra
och 8 i södra pannhuset. Driften i dessa båda pannhus hade härmed
nått sin största omfattning.
Jockum Becks son Lave B. hade emellertid 1 6 7 2 erhållit privile­
gium på inrättandet av 2 pannor i ett helt nytt alunbruk intill det
gamla. 7 Detta s . k . Nya, Västra, Lilla, Junkers eller Proprie verk var
beläget väster om magasinsbacken. Stora svårigheter och motgångar
mötte vid dess anläggande, så att endast en panna användes ända till
1 682, då ytterligare en togs i bruk . Efter erhållet privilegium byggdes
1 693 ännu 2 pannor. 8
Hithörande skifferbrott sträckte sig ursprungligen från magasins­
backen till Sågverksbäcken . Brytningen har väl sannolikt börjat i den
1 Regnskaber o g Sager.

BergskolL inkommande brev och suppliker 1662 I nr 9, 1 664 I 10/8, 1 665
nr 1 63. "Alla creditorer willia wara utur bruket betalte, men ingen wil ther något
byggia". En av dem säges ha bly i förråd till 5 nya panno r, men han vågar inte
bygga dem av fruktan att de Övi'Iiga kreditorerna komma att göra honom intrång.
(I skrivelse från bergsinspektoren j .
:l D:o d: o 1 666 I nr 28, 1670 nr 245.
� Regnskaber o g Sager.
;, S amlingar.
6 Regnskaber o g S ager, Berättelser och handlingar, 1 69 1 års landbok.
1673
byggdes l, 1674 l , 1 680-8 1 4 samt 169 1 2 pannor.
7 Gdpenhielm I kap. 2 § 3.
8 Berättelser och handlingar.
2

- 87 s . k . Laves ort, d . v. s. omedelbart söder om pannhuset.
Skiffern synes
emellertid ha varit av dålig beskaffenhet, ty brytningen upphörde här
redan 1 698 eller 1 699. l Ä!ven i brottet från sågverksbäcken till bör­
jan av nuvarande Djupet avstannade brytningen tidigt. På denna
sträcka har skiffer brutits huvudsakligen omedelbart väster om det bor­
tersta karstället . 1 Brytningen upphörde här 1 696, ty även här var
.;kiffern "mächta odugelig och ringa" . 2 På området närmast såg­
verksbäcken upphörde brytningen ävenledes 1 696 och branten var
r edan 1 7 02 överrasad.2 Närmast öster om det ställe, där 1 7 1 1 års karta
visar ett hak i branten, säges 1 7 02 aldrig ha brutits skiffer. 2 1 7 1 5 var
detta stycke fortfarande obrukat. 3 1 7 1 1 års karta visar således på
detta ställe brantens ursprungliga läge .
.-\tt utstaka brantens fortsättning åt öster är en vansklig uppgift.
Att döma av 1·685 års karta hade då ännu inte någon skifferbrytning
ägt rum förutom i Laves ort. Området för nuvarande Djupet, den s . k .
Eleonorae ort, skulle således på denna karta återges i d e t skick d e t hade
före nya verkets tillkomst. Det synes då sannolikt, att gränslinjerna
mellan Rorna åkrar, Rorna äng och åkerlyckan Lit. K ha förorsakats
av topografiska förhållanden. Panuhuset byggdes " på ett den tiden
mycket sumpigt rum". 4 D en nämnda åkermarken måste således ha
legat högre. Det smala p artiet mellan lit. K och Rorna äng kan då
tänkas ha intagits av en sänka, som hängt samman med det vatten­
sjuka området närmast ån. En jämförelse med 1 7 1 1 års karta gör detta
sannolikt, ty därvid visar det sig, att det stycke av branten, som på
denna k arta har sitt ursprungliga läge, låg i gränsen för Horna äng.
En dylik jämförelse visar också, att den på 1 7 1 1 års karta mitt för d å
igång,·arande brott belägna m e d lit. lbm betecknade "sandbacken" intar
en del av det område, som 1·6 85 utgjordes av åkerlyckan lit K. Närmare
bestämt motsvarar den ungefär östra hälftens mittparti. O m denna
backe heter det 1 7 1 5 : "Nedan för Fyr Platz Sidan war en Kring bru­
ten aflång Holme på hwilken nu ingen widare Brytning idkades utan
allenast på ett ställe wid södra Långsidan", vilken är "nybruten" . 5
Norr om backen var "ett gammalt med gräs igenwäxt smalt Diup",
tydligen det "Wattnhuul" lit. am, som finnes norr om holmen på 1 7 1 1
års karta. Sannolikt har denna hol me utgjort det högst belägna par1
2
:l
�

Se 1 7 1 1 års karta !
Inventeringsinstrument
Inventeringsinstrument
Gripenhielm I kap. 2 §
Inventeringsinstrument

1 702, Contracter.
1 7 1 5, Bancoacten.
3.
1 7 1 5 . Bancoacten.

- 88 --

F i g . 9.

Karta över Andraru m s alunbruk 1 7 1 1 . D en l ånga, smala byggnaden t. h . .
verk e t s skifferbrott B e rgsbo. D c breda svarta lil
Karte

vom

Alaunwerk Andraru m s im J. 171 1 .

Die breitf

-- 8 9 -

är Andrarums gård. I mi lten syne s Dam sberg och t.
nj erna ange sk ifferbrotten. S kala omkr. l : 5000.
n schwarzen Linicn

bezeichnen die Schieferb r iiche.

v.

mel lan S l ora och Lilla

- 90 -

Fig. 1 0 .

Arbetareb o s l äder vid Västra ve rket.

Friihere A r b eiterwo bn ungen beim Ne ue n '-Verk.

H. Nelson foto 1 9 2 7 .

tiet av åkerlyckan lit. K. Därifrån har åkern sluttat mer eller mindre
brant åt NV och S .
D e n omständigheten, att skifferbrytningen på södra sidan a v hol­
men börjat först omkring 1 7 1 5 , gör det sannolikt, att den nämnda
svackan fortsatt fram åt öster in på en del av Rorna åkrar och lit. K,
ehuru dess lägsta partier dock här legat så högt, att de kunnat odlas,
så när som på ett litet triangelformigt område. Det skulle således
ha funnits en sammanhängande sluttning i norra delarna av så väl
Rorna äng som Rorna åkrar.
Då Lave Beck 1 693 inrättade 2 nya pannor, anlades det västra
a v brukets 2 karställen. Sannolikt har skiffern då brutits så nära
detta karställe som möjligt, d. v. s. i norra sluttningen av Rorna äng.
När man 1 696 upphörde med brytningen där, sökte man skiffer i
denna sluttnings fortsättning in i svackan mellan åkern lit. K och
Rorna äng. Till en början avschaktade man det NO hörnet av Rorna
äng mitt för lit. K. På detta ställe gjordes en sänkning, som redan
1 702 var övergiven. 1 Man har så fortsatt vidare i södra sluttningen
1

Inventeringsinstrument 1 702, Conlracter.

- 91 -

av svackan ända bort till magasinsbacken och slutligen därifrån in på
svackans norra sluttning. Härigenom kom det högsta partiet av lit.
K. att stå kvar som en från magasinsbacken framför Eleonorae ort
utskjutande holme. Slutligen bröt man den gång från E leonorae ort
till Laves ort, som synes på 1 7 1 1 års karta, och som hade till uppgift
dels att underlätta transporten av den huggna skiffern till fyrarna,
dels att möjliggöra avledande till kanalen av det vatten, som samlades
i Eleonorae ort.
Beträffande skifferbrytningen vid gamla verket visa kartorna,
att densamma på magasinsbacken varit av ringa omfattning. Den
upphörde där 1'698, och brottet säges då vara " det swagaste i hela
wärket" . 1 På platsen för nuvarande stora brottet var skiffern däremot
så mycket bättre. 2 På backen med Damsberg synes ingen nämnvärd
brytning ha förekommit. På planen nedanför densamma står en minnes­
sten, på vilken läses : " Caroli .Schackt upptagit år 1 &60 Arbetat till 60
famnars djup och 15 famnars bredd igenfyldt 1 7 56". Enligt Tullbergs
beskrivning till geol. kartbladet Ö vedskloster äro bredd- och djupsiff­
rorna omkastade. Gripenhielm uppger att djupet var "nästan 20 fam­
nar ' ' 3 • Något längre i OSO framför nuvarande södra brottet upptogs
samtidigt med Caroli schakt ytterligare ett dylikt, Eleonorae schakt,
vilket enligt Gripenhiclm var över 16 famnar, 3 men enligt Vallerius 4
endast 6 a 7 famnar djupt. Bergsinspektoren befalles 1 6 7 1 att tillse,
att innehavarna av bruket "låta dageligen med flit i dessa 2 Schack­
ter arbeta, lMandes Schachterne blifwa ofwantill runda och breda
twert öfwer 5 Klaffter ( = famnar) och sänka nu i förstone hwartdera
16 Klaffter perpendiculärt neder " . 5 Om den erhållna skifferns be­
skaffenhet meddelar Gripenhielm, att den blev sämre mot djupet.
I södra brottet där det överlagrande gruset har stor mäktighet
fick man 1 706 tillstånd av Bergskollegium att "gå effter Materien på
diupet ' " . 6 Även här visade sig emellertid skifferns kvalitet avtaga
nedåt, så att man redan före 1 7 20 återgick till att bearbeta själva skif­
ferbranten. 6 1 7 1 7 heter det, att skiffern "emot östra Ändan lutar
utför och går omsider alldeles utmed planen." 7 Redan omkring 1 7 20
1

Inventeringsinstrument 1 7 1 5 , Bancoaclen.
Värderingsinstrument 1 7 23 . Bancoacten.
:l Bergverksrelation 1 7 2 1 .
-1 Vallerii relation, Alunbrukets arkiv.
:, Inslrukt·i on för b ergs inspektoren 1 67 1 , S amlingar.
1; Samlingar.
1 Inventeringsinstrument 1 7 1 7 .
Lös hand!. i alunbrukets arkiv.

2

- 92 -

Fig. 1 1 . Bruk sområdet kring Verkeån 1 903. T . v. jordrymning m e d helt ung gran­
skog, t. h. d e d å ännu kala slagghögarna. I .b akgrunden t. h. storväxt granskog
ovanför skifferbrotten.
Das Gebiet u m die "Verke, å " im J . 190S. Links ausgeschachteter Schatter m i l
j ungem Tan n e n wald, rechts die zu d e r Z e i t n a ch kalllen Schlacken h iigel. lm Hinler­
grund re ellts h a chstämmiger Tannenwald a b erha/b der Schieferbriiche.

Alfr. B . Nils son foto.

bör således området närmast väster om norra palmhuset h a varit full­
ständigt avschaktat. I västra delen av brottet avstannade brytningen
i början av 1 700-talet "för dammens conservation, som ligger ofwan­
före". Från denna försågas en del karställen med vatten.
Det grus, som vid brukets anläggande avschaktades, har säkerligen
till en del kommit till användning vid planerandet av området för kar­
ställen och fyrplatser. Sedan bruket kommit i gång, lade man gruset
i högar ovanom brotten, en med hänsyn till framtida brytning givetvis
mycket olämplig åtgärd, som snart livligt beklagades . 1 Då kredito­
rerna innehade bruket, försökte de slippa ifrån jordrymningen för så
billigt pris som möjligt och läto stjälpa både grus och bränd skiffer i
ån, som därigenom uppdämdes, så att stora kostn ader sedan måste ned ­
läggas på densammas upprensande. 2 Beck klagade vid gruvtingsrät­
ten , som 1 682 beräknade, att kreditorern a borde betala 10,884 drl smt i
1 B ergverksrelation 1 7 43.

2

B ergverk srelation 1 739.

- 93 ersättning för att de lagt jordrymning på förbjudna platser. 1 Redan
1 67 3 hade bergskollegium nämligen befallt bergsinspektoren att tillse,
att jordrymningen inte placerades olämpligt. Den borde helst föras
över till andra sidan ån. 1 Ännu 1 695 synes detta emellertid inte ha
skett i någon större utsträckning, ty bergmästaren bestämde detta år
40 marks böter för den som stjälpte "någon Jord eller annat på denna
sidan Åån", och b efallde "strengeligen . . . att antingen bygga Broar
öfwer Å ån eller föra J orden annorstädes. " 2 D ärefter torde en del
broar ha kommit till utförande, vid norra brottet dock först 1 702. 3
Vid västra verket lades jordrymningen på ömse sidor om sågverks­
bäckens mynning. En jåmförelse mellan kartorna visar att denna
därigenom förskjutits åt väster. 1 7 1 5 hade man börjat föra jord­
rymningen till området öster om vägen till Kuskahus, en jordrym ­
ningsplats, som var "widh och stor och B ruket till intet mehn". 4
Att rekonstruera bebyggelsens omfattning och byggnadernas ut­
seende låter sig endast delvis göra . Burmans teckning 5 ger någon
föreställning om fabriksbyggnadernas beskaffenhet. Pannhusen ha
låga väggar och högresta tak . Enligt Gripenhielm utgjordes de tre
väggarna av 4 alnar höga grundmurar, under det att den fjärde be­
stod av korsvirke med bräder eller sten. Gavlarna voro av bräder
eller flätat enris, taket av tegel eller någon gång bräder. De voro illa
uppförda och beräknades behöva ombyggas vart trettionde =å r. I ome­
delbar anslutning till pannhusen lågo kar-, raffiner- och packhus,
smedja, marketenteri, b ödkare-, brygg- och bakhus, stall samt "smaa
waaninger" för personal. 1675 funnos 28 dylika vid norra pannhu­
set 6 . Om arbetarbostäderna i övrigt meddela såväl kartor som hand­
lingar nästan ingenting. På 1 7 1 1 års karta redovisas i regel inte de
olika husen utan endast de bebyggda områdena (•betecknade med sig­
num au ) . Att arbetarbostäderna inte upptagas i handlingarna torde
bero på att de vanligen uppfördes av arbetarna själva och voro des<>as
egendom. 7
1 En gammal act, u tdrag ur gruvtingsrättens protokoll.

2

S amlingar, utdrag u r gruvlingsrällens protokoll. .
Contracler.
4 Inventeringsinstrument 1 7 1 5 , B ancoaclen.
5 F ischer : Prospecter.
6 Regnskaber og S ager.
Gruvtingsprotokoll 1675.
7 Ett undantag nämnes : 1 693 lät Lave Beck vid västra verket norr om ån
uppföra ett bostadshus för arbetarna. Det bestod a v 2 1 bindningar korsvirke med
sten under tak a v torv och näver s amt innehöll 20 rum. 1 7 1 5 var det mycket
])ristfälligt, och man anser att det inte bör bibehållas. Det vore "h ettre att Bruks
�

- 94 Andrarums gård förpantades redan 1 6 5 1 till Axel Juel, som 1 666
på nuvarande Kullatoften lät uppföra Kullstorps ladugård . 1 Damsbo
eller Damsberg, som upptages redan på 1 650 års karta, var på 1670talet bostad för de danska kreditorernas fullmäktige 2 och inrymde se­
nare brukskontor. B ergsbo torde ha uppförts i samband med anEig­
gandet av västra verket och beboddes på 1 &80-talet av Lave Beck . 3
Det bestod 1 706 och 1 7 1 5 av 9 bindningar korsvirke med stenmur
u nder halmtak . Mittpartiet inrymde en våning om 4 rum och kök,
under det att båda gavelpartierna voro inredda till stall. 4 1 6 7 1 upp ­
fördes ett tingshus vid bruket. 5 1 702 var det förfallet 6 och revs
kort därefter. På initiativ av bergmästare Gripenhielm uppfördes nytt
tingshus omkring 1 7 2 0 . 7 Dess läge framgår av 1 7 40 års karta . Ett
fängelse fanns också. 8 Om samhällets snabba tillväxt vittnar det
förhållandet, att Beck redan 1 6, 6 2 anhöll att för bruksfolkets räkning
få utvidga sockenkyrkan. 9 Denna kyrkobyggnad - kallad bruks­
kyrkan - kom emellertid till stånd först på 1690-talet sedan kollekt­
medel beviljats för ändamålet. 10
Om hur stor personalen var före 1 6 7 1 finns ingen säker uppgift.
Redan 1 6 5 1 hade de belgiska mästarna ersatts med en engelsman,
Ewert Robert, 11 som synes ha haft stor betydelse för brukets utveckFolket hädaneffter finge alla bygga för sig sielfwe". (Bancoacten) . Leopol d , sid.
1 2 : "et hinc a d Officinu s Aluminarias, in loco declivi, a d radices collis elatioris,
non procul a pago Anderum, sitas, quae e t operariorum casulis, a d jugi latera
pendentibus, e t fumo continuo assurgente, advenis j ucundum ac insolitum prae­
bent .spectaculum." Enl. uppgift av hr B . Frid vid Andrarums alunbruk var det
vanligt, att 4 a 5 arbetare slogo sig till samman och hjälptes åt att bygga. H u sen
uppfördes av s kiffersten och platsen valdes gärna vid någon backe, som man
grävde sig in i. Leopolds u ttryck o m arbetarbo städerna "ad jugi latera penclrnti­
bus" synes göra d e t sannolikt, att man redan tidigt förfor på det sättet.
1 Albo hära d s j o rdrevningsprotokoll 1 67 1 .
Gruvtingspro tokoll 1 675.
3 Albo häradstings inneliggande handlingar.
4 Bancoacten och Contracter.
·1 Albo härads jordrevningsprotokoll 1 67 1 .
Ii Samlingar.
; BergskolL inkommande brev och suppliker 1 7 16. Gripenhielm bifogar ritning till det nya tingshuset.
s Inventeringsinstrument 1 7 26, l ö s handling i bruksarkivet
9 Albo härads inneliggande han dlingar 1 685.
10 Lös handling i bruksarkivet
I l Regnsk aber o g S ager.
T idpunklen .för R:s ankomst anges felaktigt hos
Ljunggren och Weibull. Även en del andra data hos dem äro oriktiga. Båda
synas bygga alltför mycket på Gripenhielm.

- H5 -

iing. Under 1 650-talet synas arbetarna i ick e ringa utsträckning ha
rekryterats från Köpenhamn, 1 dock nämnes åtskillig personal från
närmre håll. 2 1 658-59 uppgick de anställdas antal under den tid
danska kronan innehade bruket till 7 1 personer. 3 1 6 7 1 utgjordes per­
sonalen av 135 personer. 4 1 6 7 4 ökades densamma med en fältskär,
på grund av att "en hissig singdom och phlegpheber" då grasserade. 5
Av äldre längder över bruksfolket är 1 697 års k atekismilängd för
Andrarum fullständigast . Den upptar dock inte betjänte och barn .
I densamma uppräknas under rubrik "bruksfolket" 287 personer. 6
1 688 utgjordes personalen av 196 7 och 1 709 av 233 personer. 8
Alunproduktionen utgjorde i södra pannhuset 1 6 53-56 i medel­
tal 654 tunnor pr år. 1 Eftersom det då sannolikt fanns 4 pannor i
vartdera pannhuset D är det antagligt att totala produktionen varit un­
gefär dubbelt så stor. Under samma år transporterades 1 2 5 1 tunnor
till Kivik för utskeppning. Tyvärr ge räkenskaperna inte upplys1 Regnskaber o g Sager. 1656 kommo på en gång 1 8 arbetare från K ö penhamn
till bruket.
2 1 654-56 nämnas kuskar från Farhult, "Ringsiö", " lrende (Träne ? ) S o gn",
bö dkare från Ronneby och S i mrishamn och en murare från Ravlunda.
3 Regnsk aber o g S ager.
Med hänsyn till att bruket under kriget till stor del
låg nere är del troligt att daglönarnas antal är för l i tet .
+ A l b o härads b i a k l e r nr 8 2 .
;; Regnskaber o g Sager.
6 D o mkapitlets arkiv.
7 K ronans 1/ 3 0 av alun tillverkningen.
8 Gripenhielm.
Personalen u tgjordes av :
6 inspektorer, bokhållare eller full5 K ärrepoj kar
mäktige
1 0 Materiebarn
2 Mantals- och ma terial skrivare
1 1 Fyrsättare och fyrsätt-erskor
Praecep l o r
8 Lutgörare
Fältskär
7 8 Karare och karerskor
Smed
11 Vedhuggare och sågskärare
4 Hjulmakare
Gewaldiger
4 Pliktsfogdar
2 H j ulbårmän
3 Timmermän
4 Pannmästare
ll Pannesvenner
12 Fyrbö tare
2 Murmästare
31 Bylöpare eller daglönare
3 H usbö dkare
l Vattendragare
6 Tunnbindare
3 Lutdragare
12 Materiehuggare
S :a 233
Dessutom funnos "til nödtorften för det anträngande folkels myckenhet sku l l "
2 a 3 skräddare, l glasmästare, l krukmakare, 2 slaktare, l p erukmakare, l sinkare
m . fl. hantverkare.
9 Se sid. 83 och 86 !

- 96 ning om destinationsorterna. 1 Avsättningsförhållandena uppges ha
varit mycket goda . 2 Från 1660-talet föreligger endast en uppgift om
aluntillverkningens storlek. 21 / 9 1 669-1 8 /6 1 6 7 0 tillverkades vid hela
bruket endast 590 tunnor alun. 3 Konjunkturerna voro emellertid
mycket goda. 4 Alunpriset var 1 666 uppe i 18 dr smt per tunna 5 •
Det sjönk dock de följande åren och var 1 686-89 nere i 1 2 d r snnt. 6
Produktionen, som 1 685 var uppe i 3 1 80 tr, minskas nu något och
når först 1 69 1 åter över 3000 tr. 1690 steg priset till 14 1/ dr smt och
2
höll sig sedan tämligen
konstant vid 15 a 1 6
d r smt ända till freden
1721 7
(det
uppgives
dock ha tidvis åter va­
rit nere i 1 2 dr smt 7 ) .
Under Karl XII : s krig
gick avsättningen trögt
och stora kvantitEter
alun lågo oförsålda på
bruket och i hamnstä­
derna.7 Den minskade ef­
Fig. 12. Dc s i s t a a rbetarna vid Andrarums alun­
terfrågan
uppges främst
bruk. D e äro här sysselsalta vid e t t karställe.
ha berott därpå att "utj
Genom rännan t. v. erhölls vatten från dammen
n. o m ån. I bakgrunden en slagghög.
Pohlen och andra orter
Die l e tzten Arb eiter des Alaun werks Andrarums.
manufacturerne till hwil­
Sie sind hier an einer Kufenste/le ("Karställe")
ka mesta Ahlunen kun­
besch äftigt. lm Hintergr u n d ein Schlackenh iigel.
nat a fsättias härifrån,
Alfr. B . Nilsson fo to 1 903.
1 Utskeppning skedde även från andra hamnar än Kivik. Sålunda transporte­
rades under samma tid 7 8 tunnor t ill Kristianstad och 484 t unnor till Ystad. Enligt
Wimarsson, Ystad mot slutet av danska tiden ( ingår i Fe stskrift u tgiven av Ystads
fornminnesförening, 1 9 18) , u tskeppades från Ystad 1 &55 blott 10 skeppund, 1ö5ö
endast "någo t alun", men 1 &57 240 tunnor.
2 Gripenhielm.
3 B ergskolL inkommande brev och suppliker 1 &7 0 nr 245.
4 D :o d :o 1 ()()6 I nr 28.
Förhållandet säges bero på alt "wedh denne K rigz­
t idhen ingen Allun ifrån Engelandh och Hollandh kommer". - Liibeck var störste
köparen. F rån Åhus u t.fördes 16ö 1 -ö8 1 3 1 2 1 / 3 tunnor, varav allt utom 175 1ia t i l l
Lubeck. F r å n Ystad u t skeppades 1 6()3 7 tunnor o c h J ()()() 35 t u n n o r a l un. ( Kristian­
stads och Ystads tolagsräkenskaper. )
" K ristianstads tolagsräkenskaper.
6 Landböckcr.
7 Landböcker och värderingsinstrument 1 7 2 3
Bancoacten.
·

- - H7 -

genom krig waret i lägerwall " . 1 Efter freden 1 7 2 1 steg alunpriset
åter raskt och nådde 1 7 2 7 23 dr 4 öre srmt. 2 Härtill skall i hög grad
ha bidragit att aluntillverkningen inskränkts i England. 3 Tillverk­
ningen, som 1 706-08 överstigit 5,000 tr pr år, hade 1 7 2 1 nedgått till
3,889. Nu stegrades den kraftigt och nådde 1 7 28 sitt största värde
under hela brukets tillvaro . Se diagrammet sid 1 0 5 !

TIDEN 1 7 28-182 1 .
Till och med å r 1 7 62 voro brukets samtliga 22 pannor i bruk .
Därefter börjar en inskränkning i driften. 1 7 ·6 3-64 användes 1 8,
l 765 endast 16 pannor.
1 766-83 växlar antalet mellan 1 4 och 20 .
1 7 84-85 1 2 pannor. 1 7 8'6�89 användes 6 pannor i vartdera a:v norra
och södra pannhuset, men från 1 7 90 begagnades endast norra pann­
huset Där nyttjades 1 790 1 0, 1 79 1 8 och 1 7 92-1 82 1 6 paimor. 4
I början av denna period återupptogs skifferbrytningen i västra
delen av södra brottet, 5 varvid B ackahusdammen urtappades och er­
sattes med en kanal, som fick sitt vatten från källor i dalsidan. 6 syd­
v ästligaste delen av denna kanal finnes ännu kvar. 7 ·Samtidigt grävdes
i bottnen av södra brottet en grop, som var 200 alnar lång, 6 a 1 2
alnar bred och 4 a 1 0 alnar djup . I denna samlades vatten från tal­
rika källsprång i dalsidan . 7
För att hålla brotten fria från vatten fanns såsom kartorna visa
till en början en kanal från varje brott till ån. Redan 1 7 1 1 var emel­
lertid kanalen från stora brottet förenad med den från ·det södra.
i 7 38 omlades och fördjupades denna, 8 så att man kunde göra brotten
djupare. 9 På 1 7 60-talet förenades även västra brottet med denna
kanal genom att en tunnel höggs genom skifferväggen mellan västra
och stora brottet. 1 0 Dess mynning i stora brottet kallas Pysslingahålet
(se fig. 6 sid. 7 7 ! )
·

1 Värderingsinstrumen t 1 7 23, Bancoaclen.
2

Bergverksrelation 1 743.
Kahmeters relation om alunbru ken i England, Berättelser · om Serskilde Inoch l'lländske Alunverk. Alunbrukets arkiv.
± Bergverksrelationer och bruksräkenskapcrna.
;, Jfr sid. 9 2 !
6 L i t . B b på 1 740 å r s karta.
7 Se 102- och 1 04-meters k u rvorna på 1 93 1 års karta!
H Bergverksrelation 1 743.
� 1 Beskrivningen till 1 740 års karta.
l O Bruk sräkenskaperna.
3

7

- 98 -

t

1

. . .

tt.-21 " 47/ti//IA;##,...

Fig. 1 :l .

r-

Kar t a över a l unbru k s s kogarna 1 7 :!0. Alunbruket i mitten.
rade områdena äro skog.

De punkte­

Korte a u s dem Jahre 1 730 v o n den innerha/b 2 Meilen IJ O I! I Alaun verk A n draru m s
r;elegenen Wäldern. Diese waren in d e n J ahren 1686-1824 d e m Alaunwerk
unterstellt.

Beträffande bebyggelsen visa kartorn a vilka förändringar som
vidtagits under denna period . Det största byggnadsföretaget på själva
bruket var uppförandet av det stora magasinshuset, som blev färdigt
1 742 1 ( se fig. 5 ! ) . 1 7 7 1 hade nyligen hela överbyggnaden av norra pann­
huset ombyggts, "hwartill en myckenhet dyrt köpt furutimmer från
Carlshamns stad blifwit anskaffadt" . 2 Samtidigt hade uppförts ett nytt
1

Bergvcrksrcla tio n 1 743.
Bergverksrelation 1 7 7 1 .

- 99 luthus och ett torvhus, förmodligen desamma, som återfinnas på 1 8 1 7
års karta. Detta år fann s tydligen ännu ett torvhus . Lämningar av
dessa båda finnas ännu kvar. D e visa att byggnaderna varit uppförda
av skiffer och gråsten . 1 8 1 7 voro byggnaderna på både västra och
södra pannhustomterna rivna. Av södra verkets byggnader kvarstod
dock packhuset. SV om detta hade uppförts en timmerbod och en
packbod. Den senare kvarstår ännu.
1 740 låg Kullstorps ladugård kvar, men Andrarums gård, som
på grund av familjen Becks iråkade misär fått förfalla, lät Chris tina
Piper 1 73 7 riva och uppförde i dess ställe det nuvarande Christinehof,
som ligger omkring l km. VNV om bruksområdet 1 7 58 byggdes en
ny kontorsbyggnad vid Damsberg, 1 vilken emellertid blev nedriven
redan före 1 8 1 7 . Bergsbo betecknas på 1 7 40 års karta såsom "Inspec­
torens logement" . Även Bergsbo saknas på 1 8 1 7 års karta. Ett nytt
inspektorshus uppfördes 1 7 &6, 1 sannolikt identiskt med det, som fin­
nes på 1 8 1 7 års karta S om stora verkets pannhustomt. Beträffande
arbetarbostäderna lägger man m ärke till att först 1 8 1 7 års karta visar
någon bebyggelse på området väster och söder om Djupet. 1 7 40 års
karta är otillförlitlig när det gäller bebyggelsen. Renovationen och
lantmäterikontorets exemplar av denna karta ha olika många och
olika placerade husbeteckningar. För vinnande av större säkerhet mol
eldfara flyttades tingshuset efter en eldsvåda på 1 740-talet till nma­
rande Tingslyckan öster om vägen mot Bertilstorp. 2
1 7- 3 2 funnos 2 05 arbetare ( 1 00 män, 64 kvinnor, 24 pojkar och
1 7 flickor) . 3
Beträffande folkmängden hänvisas för övrigt till diagrammet
för åren 1 7 42-1 890 s. 1 05. Under slutet av 1 7 00-talet, då inskrän k ­
ning av driften företogs, avskedades många arbetare. De hade s tor
svårighet att få arbete på annat håll och synas i stor utsträckning ha
bott kvar vid bruket. Från och med 1 7 78 upptagas dessa arbetare i
mantalslängderna i en särskild grupp. Efter hand som vakanser upp­
stodo, torde en del av dem åter erhållit anställning vid bruket. I vilken
utsträckning arbetarbefolknin gen varit stationär skulle givetvis ett
närmare studium av mantalslängderna kunna giva besked om. I en
del fall där vederbörande haft något karaktäristiskt släktnamn har
förf. konstaterat, att far och son i flera led avlöst varandra som bruks­
arbetare. Rymningar voro vanliga, trots stränga straffbestämmel<>er.
1
2
3

Bruk sräkenskaperna.
Albo härads taxeringslängder.
Längd över arbetarna 1 73 2 . Lös handling i al unbru ke ts arkiv.

- 100 -

Fig. 1 4 .

F rån Verkeåns dalgång ino m brukso mrådet T. v. j o rdrymning med
granskog. T. h . bakom albu skarna l igga slagghögar. Jfr fig. 1 1 1

Vom Tal der "Verked" innerha/b des H iittengebiets. Links ausgeschachteter Schotter
mit Tannenwald, rechts hinter den Erlen b iischen b efindet sich die Reihe der
Sch/ackenhiigel.

H. Nel son foto 1 9 2 7 .

Bergmästaren klagar 1 76 7 att "thetta oskick de sednare åren merke­
ligen tilltagit." De flesta rymmarna begåvo sig vid den tiden till Dan­
mark . " Nog förer ryktet at wissa förledare på gräntsen tobba them
härtill och besörja om theras öfwerförsel, men om härmed så förhål­
ler sig har iag ingen säker Kundskap . " 1
·Giftermål mellan beslä ktade sägas ha varil vanliga, en uppgift,
som dock inte har kunnat kontrolleras, på grund av att största delen
av Andrarums kyrkoarkiv förstördes genom en eldsvåda 1 8 7 5 . Förf.
har delvis gåH igenom angrän sande församlingars vigselböcker från
senare hälften av 1 700-talet och därvid funnit endast ett par fall av
giftermål mellan en bruksarbetare och en utsockne flicka . Bruksar­
betarnas förhållande till den övriga befolkningen synes inte ha varit
det bästa . 1 68 2 klaga bönderna över aH "när det gemena Alun \Vär­
ketz Folck tryter bränne" , riva de ner gärdesgårdarna kring vångarna
och "Bränna dem opp i de mång hyddor de sittia utj " . 2 Även i senare
1

2

Bergverksrelation 1 7 6 7 .
E n gammal act.

- 101 tid torde bruksarbetarna ha utgj ort ett oroselement, fruktat av den övriga
befolkningen. Annu kvarlever i trakten minnet av " verkarnas" bravader.
D en lättnad i avsättningsförhållandena , som driftsinskränkning­
arna vid de engelska alunbruken medförde, 1 motverkades ganska
snar·t genom att flera alunbruk anlades i Sverige, Preussen och Norge.
Sedan dessa alunbruk kommit i gång, sjönk alunpriset till 1 9 dr smt. 2
I Preussen utfärdades partiellt importförbud på alun, vilket inverkade
synnerligen m enligt på Andrarumsalunens avsättningsmöjligheter. 2
Trots detta var den fortfarande den "förnämste och nästan endaste
( alun- ) Debiten på Ö stersiön ; berättande man sig eij funnit sin räkning
wid des utskieppande till de Franske Hamnarne" .2 I slutet av 1 7 30-talet
gick avsättningen mycket trögt och stora mängder alun låg oförsåld
j)å bruket och i ha h mstäderna. 3 Egendomligt nog höll priset sig
emellertid uppe. Bergmästaren säger därom 1 73 7 : "Hwad som mycket
bid r ager at h ålla Alun nu för tijden någorlunda i pris är den nödwän­
dighet Krämmare i denna ortens Städer äro utj at bibehålla deras Cre­
diter gienom den samma i mangel af någon annan exportation eller
redbare penningar, warande w äh l troligt at de eij stort derpå förtiena ' ' . 4
Anledningen till alunbrukets n ästan katastrofala tillbakagång un­
der s enare delen av 1 7 00-talet är att söka, icke i otillfredsställande :w ­
sättningsförhållanden, utan i för dryga driftskostnader, som framför
allt förorsakades av brukets stora behov av bränsle. Veden ställde sig
dyr och tillförseln var ofta för ringa. Rinman konstruerade 1 7 7 0 vid
Garphyttan för blypannorna särskilda ugnar, i vilka man kunde elda
med skiffer. Härigenom v anns en högst avsevärd besparing vid detta
alunbruk, liksom vid åtskilliga av de andra svenska alunbruken, så
mycket mer som askan från ugnarna kunde urlakas tillsammans med
den brända skiffern från fyrarna. 5 Skiffern vid Andrarum är emeller­
tid alltför bitumenfattig för att kunna användas till bränsle. Man
gjorde där i stället försök att uppnå besparing av bränsle genom alt
ändra ugnarnas konstruktion. Sommaren 1 7 68 6 byggde man i sådant
1 Se sid. 97 !
2

Acta angående accisen.
:l Bergverksrelation 1 7 39.
+ Bergverksrelation 1 73 7 .
;, Rinman, B e rgverkslexikon, s i d . 1 5 .
1 ; Bergverksrelation 1 7 69 : Man ombyggde en panna. "J stället för ! h e n wanliga
ställningen ble.f hon nu underbyggd af ett massivt och k o stsamt walf, som längre
skulle hålla elden, och befordra kokningen med mindre wed; men u tom !het at
walfwel med mycken wedspillan skulle u p wermas, befants a t lhenne inrättning ej
bidrog till ändamåhlets winnande hwarföre then samma kort therefler casserad cs."

- 1 02 -

Fig. 1 5 . Djupet.

Västra verkels skifferbrott, som nedlades redan i slutet av 1 700- l.
och sedan länge är vatt.enfyllt.

"Djupet" (Die Tiefe), der S chieferb ruch des wesllichen W erks, der sclwn am Ende
des 18. J ahrhun derts aufg e/assen wurde.

H . Nelson foto 1927.

syfte under ledning av kommerserådet de Brunck om en av pannorna,
men resultatet blev ej det önskade, varför man höll fast vid den gamla
metoden ända till 1 8 1 8 .
En bidragande orsak till den minskade driften var också jordrym­
ningsförhållandena. Särskilt i södra brottet ökades gruslagrets mäk­
tighet ju längre brytningen framskred . Därjämte stegrades kostna­
derna genom att gruset måste föras allt längre bort efterhand som de
närmast brotten belägna platserna blevo utfyllda. 1 Brukets ställning
var redan 1 769 så ofördelaktig, att bergmästaren i detta års relation
utbrister : "J swagare händer skulle ett så Kostsamt Werk redan aftynat
och giordt si l} sista tienst" . 2
Kristianstads talagsräkenskaper för åren 1 7 29-38 och Ystads
1 7 3 1-1820 visa hur Andrarumsalunen alldeles övervägande vid denna
tid gick till Liibeck och övriga tyska Ö stersjöhamnar, men också att
d en hade någon marknad i Holland, Belgien, Frankrike, Danmark,
N or ge och Ryssland.
1 Bergverksrelation 1 739.
2

Bergverk srelation 1 769.

- 1 03 TIDEN EFTER 1 8 1 8 .
Åren 1 8 1 8 till 1 8 2 1 företogs e n omläggning av driften. Pannorna
gjordes större och eldstädernas konstruktion ändrades så att vedbehovet
minskades. " Packningshuset utvidgades, så att der inrymdes ytterligare
twänne Alunfat Saffians-karhuset tillbyggdes och insattes der 8 nya
saffianskistor, samt upfördes et nytt svalkar, som murades af tegelsten
med invändigt packad blålera i stället at till sidorne förut nyttjats Boke­
plankor. Äfwen inrättades et muttervattenshus med brunn äfven af
tegel, och nedsattes deruti twänne pumpar ; et så kalladt wandringshus
och et nytt luthus af tegel och blålera, hvarest för dagen förvaras det
lutförråd, som nedsläppes uti brunnen, hwarifrån den med twänne
pumpar uptages . Mutterwatnet samt färskt vattn upfordras äfven
med pumpar, hvilka alla dragas af en häst." Karställenas antal 1 8 1 7
var endast 4. N u iordningställdes åter ytterligare tre. 1 Förutom i
stora brottet, där brytningen pågick längst och där ännu på ett stycke
skiffervägen är blottad ( se fig. 6! ) , bröts skiffer under denna tid
även i södra brottets förlängning mot NV utmed vägen över bruksom­
rådet. Den på denna plats nu befintliga sänkan, i vilken skiffern allt­
jämt delvis går i dagen, saknas på 1 8 1 7 års karta. Jordrymningen lades
nu åter ovanom brotten och dessutom stjälptes en del grus i västra och
södra brotten. Så småningom vårdade man sig inte längre om av­
loppets vidmakthållande. Kanalen från västra brottet uppdämdes
genom nedrasande skiffer, varvid det nuvarande Djupet bildades. Även
den underjordiska k analen mellan stora och södra brotten tilltäpptes
mer och mer, så att bottnen i dessa brott såsom 1 9 3 1 års k arta visar
numera delvis intages av k ärrmark.
Förutom på de platser som förut nämnts ha arbetarbostäder fun­
nits även ovanför södra brottet ( sedan detta nedla'g ts) och på nuvarande
åkern SO om V erkasjön. Efterhand som arbetarna avflyttade eller
dogo rev man ned deras ·h us. På 1 8 70-talet uppfördes den nuvarande
förvaltarbostaden, vars stallänga invid B ertilstorpsvägen utgör en åter­
stod av den gamla inspektorsbostaden, och i samband därmed flyttad es
klockstapeln till den plats den har nu varjämte de sista arbetarbostä­
derna ovanför södra brottet revos . I en av de ännu kvarstående bygg­
naderna S om förvaltarbostaden var krogen inrymd. På ängen norr
om panuhuset lågo under 1 800-talet tunnbinderi- och snickeriverk­
&täder varjämte rännegörarna ( den siste död i slutet av 1 880-talet)
arbetade där. Smedjan, som kvarstod tills Bertilstorpsvägen blev
1 Bergverksrelation 1 82 1 .

- 104 uträtad för omkr. 1 0 år sedan, låg på andra sidan vägen mitt f ö r
pannhuset. Längre norrut, vid källan, låg en köllna ( = malttorka )
Den va r ingrävd i dalsidan och byggd av skiffer. 1 De nu kvarstående
arbeta rbostäderna äro merendels av korsvirke under halmtak , dock
finnas ett par trähus. 1 835 upphörde gruvtingsrätten och därefter
nedrevs tingshuset. Sedan bruksdriften upphört, fingo byggnaderna p å
pannhustomten förfalla ( se fig. 7 ! ) . Sommaren 1 932 n edrevos de
delvis, så att nu endast murarna kvarstå. Några få verktyg och andra
föremål från bruket förvaras nu på Tekniska museet i Stockholm.
Sedan de nämnd a förbättringarna vid periodens början genom­
förts, ökades produktionen och höll sig ända fram tm 1 860 vid om­
kring 1 800 tunnor pr år. De ganska stora växlingarna i de olika årens
produktion bero enligt bergverksrelationerna på väderleksförhållan­
dena. 2 Latorps bruk har redan på 1 7 00-talet vissa år större produk­
tion än Andrarum. Under här ifrågavarande period voro Andra­
rums, Latorps och Ö lands alunbruk av ungefär samma storleksord­
ning. Vid början av 1 800-talet hade antalet alunbruk i Europa ökats
högst avsevärt och konkurrensen var hård . 3 G enom kungl. brev den
23 jan. 1 836 bestämdes a tt från och med 1 835 kronans andel av till ­
verkningen (vilken ursprungligen utgick med 1/ 3 0 vid Andrarum och
1
/ 1 0 vid de övriga bru k en , senare med 1/ 3 � vid samtliga alunbruk) skulle
utgå med endast 1/ 2 ;/'o såvitt det "gångbara försäljningspriset för året å
Stockholms och Götheborgs Börser icke u ppgår till 1 6 R : r B : co fiir tun­
nan." Växlade priset mellan 1 6 och 1 8 R : dr B : o skulle l <;!'o uttagas och
om det steg till över 18 R : dr B : co skulle full avrad utgöras . Åren 1835
-39 och 1 844-54 uppgick avraden med 1/ 2 <;!'o , 184 1-43 med l J'o
och endast år 1 840 erlades full avrad. Genom kungl. kungörelse 1 8
april 1 8 5 4 befriades alunbruken från a l l avrad. 4
Aluns vid betning, vitgarvniug och impregnering av papper verk­
samma beståndsdel är Al 2 0 3 • Nu innehåller emellertid det enkla sal­
tet aluminiumsulfat ungefär 1/ 3 mera Al 2 0 3 än alun . Det är då klart,
att om dessa båda salter kunna erhållas till samma pris, det ställer
sig förmånligare att använda aluminiumsulfat än alun. N umera, då
aluminiumsulfat kostar endast 6 a 10 kr. pr 1 00 kg., under det att
1 Meddelat av hr B . Frid, Andrarums alunbruk.

2

Unde r mycket regniga somrar blev produktionen mindre på grund a v · a l t
regn e t urlakade den brända skiffern i fyrarna. Vinterns långvarighe t inverkade
också (jfr sid. 83 anm . 4 ! ) .
:J Geschwind, exempelvis sid. 1 94 .
-1 Bergskollegii underdåniga berättelse om Förhållandet med Bergshandteringe n .

- 1 05 pers.
1 000
900

!

800
70 o
600

If\/\
,J \�

l

Il.
v

\

\./"

Il

500

l�
\\1 rr'y ��IV\�v
.A

400
300

""'\.

200

""

100
1 7'10

1 750

1760

1710

11r50

1790

l/JOO

1810

lr520

/{}JO

18't0

1850

1860

1870

1880

!900

1890

Fig. 16. Folkmängd vid Andrarums alunbruk 1 7 42-1 890. För åren 1 7 4 2-65 uppta
mantal s längderna ej barn. Värdena för dessa år ha därför beräknats.
Revölkeruny v o m Alaunwerk A n draru ms 174-2-1890.

l

_J
l

___

j

___

Fig. 1 7 .

Aluntillverkning i Andrarum 1 682-1904 u llryckt i tunnor pr år.

AJaunbercitung in A n drarum 1682-1904 in Pass pro Jahr angegeben.

-- 1 06 �amma kvantitet alun betingar ett pris av omkring 1 6 kr., har man
nästan helt övergått till användning av aluminiumsulfat. 1 Detta salt
började emellertid framställas fabriksmässigt först omkr. 1845. Dels
av gammal vana, dels på grund av att aluminiumsulfatet till en 'b ör­
jan inte kunde framställas fullt rent, fasthöllo konsumenterna en tid
vid användandet av alun, men ·så snart aluminiumsulfat av fullgod
kvalitet erbjöds, började detta sitt segertåg, och de gamla alunbruken
gingo under. 2 I Sverige hade Oltorps alunbruk upphört redan 1829
följt av Multorp 1 836. Kavlås och Carlsfors alunbruk nedlades 1855,
Rönsäters 1 8 5•6 . Vid Lovers ·bruk upphörde aluntillverkningen 1 8 7 7 ,
vid Latorps 1 8 7 8 . Ölands alunbruk höll u t till 1 900. Andrarums alun­
bruk, som var Sveriges första, blev också dess sista. Där upphörde
aluntillverkningen först 1 9 1 2 . 3 1888 började alun framställas vid
S kånska superfosfat- och svavelsyrefabriken i Hälsingborg.
Under förra delen av 1800-t alet gick ganska mycket alun från
Sverige till Ryssland. 1 8 2 5 utskeppades från Y stad 7 2 5 tunnor alun,
varav 690 till Petersburg, och 1830 650 tunnor, samtliga till Peters­
burg. 4
Sveriges nuvarande alunproduktion uppgår till omkring 300 ton
(omkring 2 , 000 tunnor ) , varav omkring 50 ton exporteras till Norge,
Danmark, Finland, England och U. S. A. Aluminiumsulfat framstäl­
Ies vid Reymersholms gamla industriaktiebolag (omkr. 1 3,000 ton pr
år ) och Konstgödningsfabriksaktiebolaget i Landskrona (omkr. 3,500
ton pr år) . Av Hälsingborgstillverkningen exporteras omkr. 6,500
ton, huvudsakligen till Danmark, Norge, Finland, Balticum, England
och Argentina. Uppgifterna avse 1927 och ha välvilligt lämnats av
överingenjör E . Schön .
Jämte alun har också vid 'b ruket framställts järnvitriol och röd ­
färg fast i små kvantiteter. Under tiden 1 865-90 framställdes i regel
25-50 tunnor vitriol pr år, varefter produktionen minskades och upp­
hörde 1 902. Rödfärgtillverkningen uppgick 1 862-1922 i regel årligen
l

Meddelat av överingenjö r E . Schön i Reymersholms gamla industri a .-b.
Geschwind, sid. 1 34.
3 R ö relsen gick länge med betydande förlust.
Sannolikt ansåg man sig skyldig
att hålla bruksrörelsen i gång för att få behåll a dispo sitionsrätten av vissa skogar
(se nedan sid. 1 1 5 ) . Förbållandet väck te ett visst uppseende och gjordes till före­
mål för artiklar i pressen, först i Arbetet, senare (april 1 9 1 1 ) även i D agens Nyheter.
4 Ystads tolagsräkenskaper.
2

- 107 till 50-100 tunnor. Ännu för blott ett par år sedan ägde rödfärg­
tillverkning här rum. 1
Beträffande folkmängden under denna period hänvisas till den bi­
fogade tablån. En stor del av arbetarna lära under slutet av 1 800talet erhållit arbete vid de då pågående järnvägsbyggena.
Gör man med hjälp av sporadiskt förekommande uppgifter om
gruslagrets och skifferns mäktighet en approximativ beräkning av
det bortschaktade materialets m ängd, får man värdena 738,200 kbm·
skiffer 2 och 505,340 kbm. grus, s : a 1 , 243,540 kbm. Det låter inte
mycket. En nutidsmänniska torde inte heller imponeras av upp­
giften, att sammanlagda tillverkningen under de 2 7 5 år bruket varit
i gång kan uppskattas till 82,500 ton alun, vilken kvantitet har
ett nutidsvärde av endast omkr. 13 millioner kr. Men befinner
man sig på bruksområdet, ser in i brotten, klättrar upp på de stora,
intill 2 0 m . höga kullarna av bränd och urlakad skiffer och be­
tänker, att allt arbetet är utfört med endast människakraft och utan
andra redskap än hackor, spadar och hjulbårar, får man ett starkt
intryck av det hårda arbete, som här måste ha utförts, och för ens inre
syn stiga fram dystra bilder från en tid, som eljest plägar kallas den
gamla goda. Man ser området uppfyllt av trälande arbetsfolk, över­
vakat a v myndiga inspektorer och stränga pliktsfogdar, som "med
starkt inseende pådrifwa alt arbetet . . . och iachttaga deras hu�bön­
ders fördehl på det bästa, straffandes då om tränger med en skiälig
aga de motwillige och försummelig e och hållandes arbetsfolket uti
ty gelen". 3 Lastdjurens lott var än hårdare än människornas. "Häs­
tar är man icke synnerligen bekymrad om huru de fara, ty de köpas
upp alenast för 4 a 6 dr smt och brukas i det starka arbetet så länge
någon kraft är uti dem, som de och för den skull allenast l a 2 år
uthärda kunna . " 1
ALUNBRUKET O C H VERKEÅN .
Att åns fåra redan tidigt flyttades utanför gamla verket har förut
visats. En jämförelse mellan de olika kartorna ger vid handen,
att förskjutningar av densamma skett även vid västra verkets grun ­
dande. Sedan flishögarna å ena sidan och jordrymningsbacken å den
l Uppgifterna rörande vitriol- och rö dfärgtillverkningen ha välvilligt lämnats
av bergmästare A. F . Hedlund.
2 Carol i och Eleonorae Schakter ej medräknade.
3 Gripenhielms relation.

- 1 08 andra vuxit i höjden, har åfåran inom själva bruksområdet varit
tämligen oföränderlig. Dock har ån på ett par ställen vid södra astran ­
den verkat kraftigt eroderande och bortfört betydande mängder bränd
skiffer så att verkliga rasbranter uppstått. Då flisstyckena äro gan­
ska lätta, förmår ån transportera dem långa sträckor. Så .. finnas
ända borta i Skepparpsdalen stora bankar av flis eller åpengar, som
den där kallas. D e ursprungligen skarpkantiga och ojämna flisstyc­
kena bli nämligen under transporten slipade runda och j�mna i kan­
terna. Ännu vid mynningen i Haväng träffas dylika åpengar. At­
minstone på ett eller annat ställe ha åpengar funnit användning i stäl ­
let för grus på trädgårdsgångar. 1
Ö ster om B ertilstorpsvägen är södra åstranden utfylld med jord­
rymning och flis, och på platsen för Andrarums sätesgård finns en
stor kulle av dylikt material. Mellan denna och ån är ett tämligen
plant område och längre i SO vidtar den vidsträckta Kullamad . En
noggrann jämförelse mellan kartorna visar att dessa för detta om­
rådes vidkommande äro mindre tillförlitliga. D ock ' framgår otvetydigt
att ån här flerfaldiga gånger ändrat sitt lopp, något som även tydliga
spår i terrängen av äldre åfåror bär vittne om. Anledningen till för­
ändringarna är säkerligen att söka i uppdämningar, förorsakade av
den stora mängd grus och skiffer, som ån förde med sig. Hela den
vidsträckta östra delen av Kullamad består nästan överallt till en
alns djup av ett rött slam av söndersmulad bränd skiffer. Den nu­
varande åfåran genom Kullamad grävdes i slutet av 1 7 00-talet, 2 för­
modligen i avsikt att förbättra avloppet från skifferbrotten. Den
gamla åfåran utfylldes med flis. Av densamma finns kvar en liten
göl med några. albuskar omkring. Spår av den parallellt med den
gamla fåran löpande k analen äro även skönjbara (markerade på 1 9 3 1
års karta ) .
LANDSV ÄGARNA OMKRING BRUKET.
Under brukets första tid upptogos en hel mängd vägar på och
närmast omkring lb ruksområdet, förmodligen huvudsakligen avsedda
för ved- och torvtransporter ( se 1 685 års karta) . De sägas av bön ­
derna vara "så onödig som obillige" . 3 På den tiden ledde ingen egent1 S. k. verkakulor (ors lensbollar från skifferlagren vid Andrarum) äro mycke t
vanliga trädgårdsprydnader i hela Albo härad.
2 Me ddela t av hr B . Frid i Andra rum.
3 En gammal act.

- 1 09 lig landsväg till Andrarum . Men 1 685 heter det att "för Alune werket
5.kull . . . så och wägen frå Malmö, finnes nu en särdeles wäg wara
lagd igenom denna By, som skulle kunna kallas landswäg för mång­
faldigt folk skull som den wägen komma Resande. " 1 Burman skiljer
på sin Skånekarta ( 1 684 ) mellan "landswägar" och "små wägar" .
A v de vägar, som p å denna karta leda genom Andrarum, upptagas de
till Lövestad , Hörröd och Brösarp såsom landsvägar, medan vägen till
Eljaröd hänföres till den andra kategorien . Trafiken på denna väg
tycks dock ha varit mycket livlig, ty 1682 säges det att folk där "kiöra
till wärket natt och dag". 1 På kartan över alunbruksdistriktet 1 7 30
redovisas den som större väg. Vägen Andrarum-Brösarp erbjuder
ett visst intresse. På Burmans k arta går den omedelbart norr om
Fiskebäck och för fram till ett vägkors något norr om Brösarps kyrka.
Den löper hela tiden norr om Verkeån, men 1/ 8 mil före det nämnda
vägkorset sänder den en gren över ån direkt till Brösarps kyrka. Denna
väg måste ha varit av stor betydelse för alunbruket genom att den
förmedlade förbindelsen dels till den för bruksdriften viktiga Kungs­
oran, dels till Åhus , som ju var en av huvudorterna för alunutskepp ­
ningen och i äldre tid även till bryggan vid Torup. Sedan bruket
nedlagts, har vägen alldeles förlorat sin betydelse och är nu så gott
som ofarbar. Topografisk a kartan redovisar emellertid vägen såsom
· · enskild bättre körväg".

BRUKETS IN FLYTA NDE PÅ SKOGSBESTÅN DET O C H
SKO GSHUSHÅLLNINGEN I TRAKTEN.
Brukets behov av bränsle och timmer var synnerligen stort. En
approximativ beräkning ger vid handen att under pannorna förbrukats
sammanlagt mer än 1 , 2 millioner famnar ved . 2 Dessutom användes
bränsle vid fyrsättningarna, s. k. småbränne: Förbrukningen plägar
anges i lass och låter sig därför inte beräkna. En hel del träkol kon­
sumerades även . B etydande mängder timmer behövdes för byggna­
der, karställen (bok) , rännor ( fur och al) , packtunnor ( bok) , raffiner­
fat ( ek) , tunnband (hassel ) , hjulbårar och vagnar m. m. Särskilt i
äldre tid, då obeslagna trähjul användes, spelade hjulgörandet en roll .
Bruket var således i hög grad beroende av tillgången på skog i
1rakten. Till en början stod skogen "så godt som in på Wärket. at
l
2

,En gan1mal act.
1 famn = 3 X 3 X 1 1/, alnar. O mkring 450 famnar p r panna och år.

- 1 10 -

·.·.\ Barrskog

:;�� L o· vskog
�� lfiiFr et.Ler mossmark

o

100

200 meter

�--�-�

Fig. 18. Skogsmark på Andrarums bruksområde år 1 932. Karta upprättad av förf.
Barrsko g = Nadelwald, Lövskog = Laub wald, K ärr och mossmark = Sump{
1111d Moor.

ingen omsorg war för wedebrist". 1 I regel ange 1·6 50-talets räken­
skaper inte från vilka skogar ved erhölls, 2 men av de vedlevererande
böndernas hemorter att döma anlitades huvudsakligen skogarna när­
mast omkring bruket . Rödkartimmer hämtades dock ofta från Bosjö­
kloster. Även träkolet hämtades från den närmaste trakten särskilt
Frenninge. Furustockarna måste däremot anskaffas uppifrån landet. 3
Jordrevningskommissionen 1 6 7 1 begärde, att granskning skulle
ske i Albo härad å kronans egna och de allmänningsskogar i vilka
kronan hade del. Granskningsmännen skulle fastställa hur mycket
skog som huggits sedan 1 660, samt taxera den kvarvarande skol

B ergverksrelation 1 744.
D ock nämnes mycket ofta ved från Djurröds skog i Andrarums socken.
3 Gripenhielm del II kap. 6: Pipstockarna "föres kostsamt upifrå n landet mäst
ifrån S tockholm hijt neder".
1

- 1 11 - gen . Enligt granskningsinstrumentet 1 hade på de nämnda skogarna
anträffats sammanlagt 1 ,307 bokstu1b bar, 1 ,486 ekstubbar samt 47
stubbar, för vilka trädslag ej angives. Den kvarstående skogen taxera­
des till 4, 1 52 ollonsvin. Tyvärr äro uppgifterna om skogshygget ej
fullständiga t. ex. för Brösarp och E ljaröd. I 1båda dessa socknar, men
särskilt i den senare hade emellertid betydande uthuggningar skett för
brukets räkning. Under dansk-svenska kriget 167 5-79, då kronan inne­
hade ·b ruket, fortsattes förödelsen på dessa skogar. 2 Då uthöggs även
alldeles Sjöstorps skog och den s. k. Munk askog i Andrarums by. 3
Skogen Stigalund under Torup nära Verkeåns mynning var särskilt
anslagen till alun verket . 4 D en taxerades 167 5 till 424 1/ svins ollon. 5
4
1 690 säges den förut ha taxerats till 200 ollon svin, "men kan nu nep­
lig swara till 50 swijns Ållon." 6
Kungl. maj :t, som hade be tydande inkomster av bruket, bestämde
1 686, efter ansökan från bruksintressenterna, att "allt pottaskebrän­
wed samt onödigt och skadligit skogshygge på twå mil när omkring
werket" förbjödes. 7 Denna förordning är upphovet till det s. k . alun­
bruksdistriktet, begränsat av " verkalinjen" ( se kartan sid. 9&! ) . Till
förekommande av skogsskada förbjöds 1 706 19/6 hållandet av getter
på alunbruksskogarna . 7 Genom kungl . brev 14/5 1 70 7 ställdes dessa
skogar, som förut lytt under lantjägeristaten, under bergskollegium 7 ,
varjämte bestämdes, att trenne a v bruksintressenterna föreslagna, "wid
Bergstings Rätten beedigade och af densamma instruerade så och be­
fullmächtigade" skogvaktare skulle tillsättas. 8 Den som för egen räk­
ning eller till avsalu åt någon annan än bruksinnehavarna önskade
fälla träd på alunbruksskogarna måste anhålla om "utvisning".
Dessa förordningar gåvo upphov till en mängd klagomål, från
bruksintressenternas sida över olaga skogshygge, från allmogens sida
1 Albo härads biaktcr nr 81, Kungl. kammarkollegii 2. provinskontors mun­
merserie konv. 606.
2 En gammal act.
Vid granskningen av Andrarums by 1685 (se sid. 7 7 ) heter
det: "denna By är till förene w o rden räknat för Skogzbygd men nu sedan Skogen
i genom wärke t är förminskat är deras mark tämmelig slätt wälfö rståendes för skog".
3 Rusttienst Längd öfwer Andrarom och Torup gårdar och Godtz pro A : 1 690.
• Rusttienst Längd . . . 1 690.
1675 års rusttjänst­
·' Jorde bogh ö fwer Anderoms Lade Gårdh . . . 13/t 1675.
j ordebok.
6 Rusttienste Längd öfwer Andrarom och Torup Gårdar och Godtz pro A: 1690.
i Albo härads inneliggande handlingar 1 686 : S amling av förordningar om !l l un­
brukets skogar.
8 Gripenhielms rel!ltion del I kap. 3.

- 1 12 över att de blevo trakasserade av brukets skogvaktare, och en särskild
skogskommission sammanträdde med anledning härav i Andrarum
1 708. 1 Skogarna närmast omkring bruket voro vid början av 1 7 00talet med säkerhet illa medfarna. Ett värderingsinstrument av år 1 7 23
ger starkt uttryck häråt. 2 Man räknar där icke med någon åter­
växt av skogen utan sätter sitt hopp till de ännu skonade sko­
garna . 1 73 6 fick bruket emellertid alltjämt den mesta veden från
Kungsoran ( i Ravlunda ) s amt från skogar i Brösarp, Eljmöd och
Frenninge. 3 Veden säges vara sämre och dyrare än förr. 3 stånds­
personer och allmoge erhöll vid denna tid ungefär lika mycket ved
från :kronoskogarna som bruket. 4
Den år 1 7 30 upprättade kartan över alunbruksdistriktet jämte
kartbeskrivningen ( Campbells s . k. Andrarumsprotokoll j jämförd med
protokollet från assessorn i bergskollegium H . Wallerius' undersök­
ning av bruksskogarna 1 7 39 ger en ganska god allmän föreställning om
dessa skogars tillstånd på 1 730-talet. I k artbeskrivningen ange·s i regel
de olika skogsområdenas längd och bredd, 5 men då man ingenting vet
om deras form och då själva skogens beskaffenhet endast anges med
hjälp av allmänna uttryck, såsom "bokskog" , "tunn och gles bok­
�kog" , "skön bokskog", stundom blott "skog" , är det omöjligt att göra
någon verklig beräkning av skogstillgången. I Wa:llerius' protokoll
kan man dessutom ibland inte avgöra vilka skogar som avses . Någon
möjlighet att beräkna hur mycket skog som ödelagts före denna tid
finnes inte heller.
När frågan om alunbrukets inflytande på skogsbeståndet i östra
Skåne tidigare berörts, har man nöjt sig med att påpeka, att bruket
konsumerade stora mängder ved och så vältrat nästan hela skulden
för det minskade skogsbeståndet på bruket. 6 Man bör emellertid kom­
ma i håg, att tillgång på skog var ett oeftergivligt villkor för brukets
bestånd och att bruket således i allra högsta grad var intresserat av
att skogarna bevarades. Såsom framgår av det föregående måste man
1 Acla angående Andrarum s alunbruk o c h dess district.
2

Bitncoacten.
Contracter.
-1 1 7 3 3 alunbruket 5 , 1 78, ståndspersoner och allmoge 4,952 lass, 1 7 34 4,701 resp.
5,042 lass och 1 735 5,970 resp. 3,738 lass. (Bergve rk srelation 1 7 44 ) .
" Sammanlagda längden uppgår till 57,7 km., bredden till 35,2 k m .
G Exempelvis Campbell, Å . : S kånska bygder, Upsala 1928 sid. 96 f. ( so m huvud­
sakligen avtrycke r Enghoff, K . : Tillståndel i Skåne 1 70 7- ll , Lund 1 889) och Lind­
quist, B . : Den skandinaviska bokskogens biologi, sid. 1 54-55 ; särl ryck ur Svenska
skogsvårdsföreningens tidskrift hfl 3 1 93 1 .
:1

1 13

nog medge, att bruksledningen , när det gällt brukets förseende med
bränsle, till en börj an handlat utan tanke på framtiden eller ocks{t
ansett skogsbeståndet vara så stort och återväxten så god att någon
vedbrist inte kunde befaras . M e n så . snart dylik började förmärkas,
har man igångsatt inte blott en energisk kamp mot olaga skogshygge
( en sådan påbörjades omedelbart efter alunbruksdistriktets inrättande ;
se sid. 1 1 1 ! ) , utan också vidtagit åtgärder för skogens återväxt. Berg­
verksrelationerna visa, att från bruksledningens sida mycket arbete
nedlagts på skogens bevarande, men också att detta arbete rönt myc­
ket liten förståelse särskilt bland allmogen.
Enligt förordningarna skulle för varje utstämplat träd planteras
två nya av samma sort . 1 Ö ver denna återplantering hölls noggrann
upp sikt, men de flesta plantorna dogo ut. 2 Bättre lyckades man med
s . k . planterings-h agar. 3
Det bestämdes därför, att de personer, som er­
hållit utvisningar på Kungsoran, skulle i stället för återplanterings­
skyldigheten , åläggas att uppsätta gärden kring denna, ett visst antal
famnar för varje träd som fällts . Allmogen tredskades emellertid
och ansåg arbetet outförbart. Grevinnan Piper lät då på egen bekost ­
nad utföra betydande hägnadsarbeten på Kungsoran 4 och för att över­
va'k a de inhägnade områdena tillsattes sex planteringsvakter, som av­
lönades med hötesmedel för olaga hygge. 5 På en del av oran såddes
furufrön blandade med säd. 6
1

För olaga hygge gällde att den som fällde till storbyggnad tjänlig ek på Magle­
hems eller S önnarslövs oror skulle böta 50 dr smt och planlera 4 nya ekar; övrigt
olovligt hygge straffades med 9 dr smts böter för varje ek eller bok varjämte trä­
dens värde skulle ersättas och 2 nya träd av samma sort planteras. (Bergskollegii
1
brev t i l l bergmästaren 2 / • 1 7 45 ) .
2 B ergverksrelation 1 744.
3 Inhägnade glesa skogsbestånd.
"Hwad uti dt>m af sig sie1ft upwäxer, an­
tingen af gambia rötter eller nedfallne ollon, kommer sig wäl före och skyndar
med god wäxt både i högd och tioklek." ( B ergverksrel. 1 744) .
4 Därvid upp sattes 1 ,.144 famnar dubbla stengärden, 7 1 6 famnar flätade engär­
den samt 403 famnar "någo t sämre gärden". Härigenom inhägnades 700 tunnland.
1 7 54 hade arbetet fortskridit så att det inhägnade området då omfattnde 1 ,000 tunn­
land. ( Bergverksrelationer 1 7 5 1 och 1 7 54 . )
5 Indrogos i slutet av 1 7 70-talet.
( Handl. rör. skogarue o c h skogsbetj eningen
vid Andrarum, pag. 1 63 ) .
6 Bergsfogden Troberg erhöll 1 760 av bergskollegium tillstånd a t t inhägna en
del av Maglehems ora och där o mbesörja skogväxt "på thet wanliga sättet, för s t
igenom Bohwetes, o c h sedan Rågs, blandad med g o d a furufröens utsående." Tro­
berg fordrade ingen annan ersättning än "grödan af thes utsådde säden." ( Hand l .
rör. sko garue o c h skogsbetjeningen v i d Andwrum, p ag. 1 !7 ) .
8

- 1 14 -

Bergmästarnas klagomål över allmogen äro mångahanda. Den
är trög när det gäller att forsla fram bränsle till bruket, men synner­
ligen :livaktig när tillfälle till olaga skogshygge yppar sig. Allmogen
säges skada skogen genom s . k. hamlande, d. v. s. avhuggande av ett
träds större grenar så att endast toppen blir kvar, genom att nedhugga
unga ej utvuxna träd, genom att "snida Bask a", 1 genom hjulgörande
och därigenom att glesare skogspartier upplöjdes och odlades varvid
träden dogo ut. Vidare anse bergmästarna att utvisningar beviljades
i alltför stor utsträckning. "Alla tro sig vara berättigade till utsy­
ningar så länge här finnes något enda träd" . Till övervakande av
bruksskogarna funnos 3 'h ejderidare, 6 ordinarie och l e . o. skogvak­
tare. 3 De voro dåligt avlönade 4 och blevo snart genom skuldsättning
beroende av bönderna i orten, varefter de inte vågade angiva dessas
olaga skogshyggen vid bergstinget. 5 Allmogens vårdslösa framfart
med s'kogen bör säkerligen inte bagatelliseras, när det gäller att söka
orsakerna till den dåliga skogshushållningen. 5
1 "En d ehl Iraeler innom Bruksdislricten, i synnerhet närmast neder til släll­
bygden, och på hwilka i förra tider warit anseenlig skog, men af sko gzförderfwarne
i grund uthuggen, är nu åter bewuxna med en anseenlig myckenhet unga Eke- och
Boketelningar af hwilka p å somliga ställen slå en ung stam på roten på somliga åter
flera, hwarjemle alla dessa äro kringskanlzade med en ganska stor myckenhet små
telningar, och det kallas i Skåne Baska." Skogslj uvarna avhöggo rubb och s lubb.
D e lla kallades alt snida baska. ( Be rgverksrel. 1 7 54 ) .
2 Västra delen a v Kungsora n " lycks e j .
. K unna l änge hålla u t för flere
Skoglösa socknars årlige salpeterwerk , Tingsställenas wedbehof, och flere ortens
Jnnewånares requisilioner innom di striclet". Ansökningar o m u t stämpling behand­
lades av Kungl. Befallningshavande och häradsrätten, "hwilka nog frikostigt resol­
vera till S ö kandenas faveur." (Bergverk srel. 1 7 69 ) .
:J Handlingar rörande skogarue innom Andrarums Alunverks D istrict, pag. 43.
+ Andrarums Alunverk Taxeringar och ö frige Räkenskaper.
5 "Jag hade förestäl t mig at skogame aldrig K unnat wara förhateligare än i
Småland, men Skånske Bonden är mer oförsynt, som i ag wid Bergs Tinget i Skåne
( 1 765) nogsam t fick erfara : Wid Tinget woro åtalie 346 styck : Ekar, 373 B ökar, 7 7
A skar, 20 Alniar, förutan en myckenhet Aspar, Rönnar, Sall, B j ö rkar och många
Jass unga Eketelningar samt Ahl ewed. Minsta delen häraf fick man rättelse på, som
iag med säkerhet kan tillskrifwa skogsbelieningens ömhet för at ej Komma Allmogen
på fal l : S edan en Skogwachlare lient någre år bJi.fwa Bönderne rundt omkring thess
skattdragare, t å lagar han sig altid u r wägen när åwerkaren kommer." (Bergverks­
rel. 1 766) . - O m ej skogarna fredas bättre "så blifwer ej mycket at räkna på Andra­
rums bestånd i Längden. Jnnom dislrictel fins ännu wacker skog som med hushåll­
ning är tillräckelig för wärkets och hemmanens behof", men o m denna ej fredas
"så blifwer här snart en slätt bygd l i k lracterne kring Ystad, Lund och Malmö,
!her man på flera ri1ilars krets ej hemtar wcrke till ett yxskaft." Årligen fällas
"flere l OOOde Träd u t an ·tillstånd". Gärningsmannen går vanl. fri , enär han ej Jag.

-- 1 L'i Trots alla åtgärder måste emellertid bruket under 1 7 60-talet in­
skränka driften "af ömhet för skogarnas Conservation" . 1 Genom
ökad användning av torv :! minskades dessutom vedkonsumtionen pr
pan-qa med 1 / 3 . 3 Detta kom emellertid endast brukets egna skogar
till godo. På kronoskogarna beviljades i stället så mycket mer ut
stämplingar. 4 Till skogarnas bevarande bidrog i hög grad bruksäga
rens förfaringssätt att inköpa sådana hemman på vilka skog fanns
Dessa gårdar utarrenderades sedan mot villkor att arrendatorn åto�
sig skogens vård och skydd. Underlät han detta förlorade han sil!
brukningsrätt. D etta visade sig vara en ändamålsenlig anordning, ty
det hände mycket sällan att åverkan förövades på dessa skogar. Berg­
mästaren anser, att detta förhållande utgör ett ostridigt bevis för att
åboarna själva vållat sin skog. s ödeläggelse. Bruksskogarna sparades
även därigenom att i så stor utsträckning som möjligt användes ved
av pil och al samt av upptagna stubbar. 5 På 1 7 70-talet var förhål­
landet omvånt mot förut så att brukets skogar voro de bä,s ta, medan
kronoskogarna särskilt de från bruket mera avlägsna voro med ­
tagna. 6 Planteringshagen i Kungsoran stod i "härlig wäxt" och "ther­
till med nödgas allmogen genom goda ord och hotelser att inhägna nya
Planteringar och w år da the gamble" . 7
Alunbruksdistriktet upphävdes 16/ 1 1 8 2 4 . Såsom ersättning erhöll
bruksägaren Yraglehems ora och Den dödas lott. Dessa liksom bru­
kets övriga skogar vårdades allt framgent väl, men "beträffande de
Skogar som förut warit anslagne till �A ndrarums Ahlunwerk så betonar
!igen kan övertygas, "häl st han aldrig will k ännas wid någon pant med mindre
wärdet ö fwerskiuter plikten . . . A t hämma och alldeles förekomma slik åwerkan är
långt omöjel igare än at förbyta S kånska Hafslränderne till wackra plantager, om än
ett Helt Regemente till samma bewakning an slogs." (Bergverk srelation 1 769) .
1 B ergver ksrelation 1 7 70.
� Användningen av torv nämnes första gången i räkenskaperna 1 656.
Enligt
Gripenhielm ( 1 7 2 1 ) användes torv tidigare "så myck e t man welat och kunnat, men
nu brukas hon mycket l itet." - 1 7 23 räknar man icke mycket med torveldning, enär
mossarna "mästadels finnas uthskurne och sig e ij serdeles förmerat till nytt bru ­
kande, fas t än de ä l d s t e för många å h r sedan b l if wi t Jämnade". (Bancoacten) . På 1 7 60- talet u ttappade man Verkasjön och fann "en god bränlorf på botnen".
(Bergverksrel. 1 7 64) . S enare hämtade man torv även från avlägsnare torvmarker
(B ergverk srelationer) . 1 8 7 0 konsumerades 1 ,000 lass, 1 890 700 ( Femårsberäl telserna) .
3 B ergver k s relation 1 7 70.
4 Bergverksrelation 1 7 7 2 .
.-, Bergverk srelation 1 7 7 2 .
1; B ergverksrelation 1 77 2 .
7 Bergverk s relation 1 7 75.

-- 1 1 6 jag", säger bergm ästaren 1834, "att de snart nog torde wara förstörde,
kommandes numera ingen återplantering i fråga" .
Vad Andrarums alunbruk kan h a förbrutit m o t skogarna i trakten
får nog nu anses sonat, och det torde kunna ifrågasättas om inte alun­
bruket åtminstone från mitten av 1 7 00-talet bör räknas som en skogbe­
varande faktor. Numera utgör skogen den gamla bruksegendomens
största tillgång och dess areal utvidgas årligen . Själva det gamla bruks ·
området, från vilket några svavelångor inte längre uppstiga, har sko­
gen nu tagit i besittning. Kring skifferbrotten och delvis även på
dessas sluttningar växer reslig granskog, som med sin mörka mur in­
ramar stora brottets ljusa björkvegetation. Hela den stora jordrym­
n ingsplatsen mellan dämmet och Bertilstorpsvägen är klädd med tät
granskog. På fyrplatserna, t. o . m. i själva karställena, växer björk
och något gran . Långsamt men säkert klättrar skogen uppför de väl­
diga röda fyrhögarna : trots att det är sur och mager näring dessa ha
att bjuda . Redan täcker d e n alldeles många av kullarna.
Till K . Fysiografiska Sällskapet i Lund och Geografiska föreningen
Lund hembär jag ett vördsamt tack för erhållet understöd.
Lunds universitets geografiska institution i nov. 1932.
ANVA NDA KALLO R .
A.
1.

I . Otryckta .
H a n d l i n g a r.

Andrarums a l u n b r u ks arkiv p ä Christin ehof.

A c t a a n g å e n de A c c i s e n wid Andrarums Ahlun B ruk . . . 1 7 23 t. o. m.
1 7 4 1 . Fol.
B a n c o a c l c n med Spi tziske och Piperske H u sen (början av 1 7 00-tale l ) . F o l.
B e r ä t t c l s e r o c h h a n d l i n g a r angående serskiltc in- och utländske Alun­
verk. ( 2 buntar) .
C o n t r a c t e r, Räkningar och Liquidationer emillan 1Hr Lave Beck och Banqven
sam t B anquen och the s Arrendatorer . . . (början av 1 7 00-talet ) . F o l.
E n g a m m a l a c t angående Andrarums alunbruk. Fol. Avskrift av en på samma
sätt betitlad a k t i Kammarkollegium. 1 685 års karta utgör bilaga till denna
akt.
G r i p e n h i e l m s r c l a l i o n. Besk rifning öfwer Andrarums Al unbruk i Skåne.
Författad i pennan ab Anno 1 7 1 6 till 1 7 2 1 . Fol. Med teckningar. Uppgift
om fö rfattare saknas , 111en eftersom innehålle t är identiskt med bergverk s­
relationen för Andrarum 1 7 2 1 måste författaren vam dåvarande bergmästa­
ren Edmund Gripcnhielm. E tt defekt exemplar finnes på Lunds domkapi tels
arkiv i Landsarkivet i Lund. Såväl de lta som Bcrgskollegii exemplar saknar
teckningarna. Christinehafsexemplaret förvar a s för närvarande på Tekniska
musee t i S tockholm.

-- 1 1 7 -L i t. A.

En foliovolym u lan t i te l innehål lande huvudsakligen av Lave Beck i av ­
skrift samlade handlingar från tiden 1 648-1 680.
S a m I i n g a r av avskrifter av K ungl. brev och förordningar, skrivelser från bergs­
kollegium, utdrag u r bergs lingsrättens protokoll m. m. l foliovol . , 2 kvartvoL
V a I l e r i i r e l a t i o n: H r Assessoren i K ungl. Bergz Collcgio H . Wallerii åhr
1 7 3\l giorde undersökning . . . om Andraru m s ahlunbrukz sam t des Sko­
gars t i l s l ånd . . . Fol.
l 7 6 l å r s s a 111 111 a n s t ä I l n i n g a r .
l foliovoL ulan I i le! innehållande di­
verse sta t i s t i sk a uppgift er r'ö ran d e al unbrukel. U tförligast för tiden 1 7 52--6 1 .
D i verse l ö s a handl ingar i buntar (Privilegiebreven 1 6:i7 och 1 645 i original, inven­
leringsinslrument, åtskilliga brev m . m . ) .
2.

Danslat Rigsarkiv el.

A k t e r o g D o k u m c n t e r vedrörende danske private og deres Ejendomme i de

Iii S v erige ved Trak t alerne i Roskilde o g K öbenhavn afstaaede Lande . .
(T. K . U. A. S verige A I I I 66) : Akter fra F orhandlingen om Alunvacrket i
Skaanc 1 67 \l-85 .
R e g n s k a b e r o g S a g e r ang. Anderum s All unvaerk 1 6 5 1 -7 4 ; 1 6 7 5-1 7 22 . Av
dessa handlingar ha endast använ t s : a. räkenskaper för Christian Friis del av
Andrarums alunbruk 3/o 1 65 1-1/! 1 653, 18/!-10/5 1 653, 4/5-31/1 2 1 653, 1 654-56.
h. En volym räkenskaper för hela bruket 8h 1 658-2/ 1 659. c . R äkenskaper
3
för d e danska intressenternas andelar 14/5 1 6 73-20/!o 1673, 20/to 167 3-1/1o
1 674, 1/!-18/0 1 67 5 sam t m o tsvarande mantal sböcker 20/to H i7 3--30/t2 1 6 74 .
3.

Landsarkivet i L u n d .

Acta angående Andrarum s Alunbruk och dess distrik t 1 7 08
( u r skånska generalgilvernemente ls arkiv) .
Räkningar över J{ r o n a n s 1/so-d e l av alun tillverkningen. 1 68 1 - 1 8 1 3 .
Mantalslängder för A l b o h ä r a d 1 7 42-1890.
To lagsräkenskaper för Kristians lad 1661-68, 1 679, 1 7 26-35, 1 7 37-:i s.
D:o för Ystad 1 663, 1 666, 1 66 7 , 1 681- 8:i , 1 7 3 1 - 1 830.
Alho häradsrätts domböcker och inneliggande handl ingar från 1 680- och 1 690-tal en,
handlingar u r kronofogdearkiven, j o rdböcke r och j o rdrevningsprotokoll,
handl inga r ur Andrarums och angrän sande socknars kyrkoarkiv, landböcker
från olika L i d .
4.

Landsarkivet i Vadstena.

Handlingar u r södra bergmästardömels arkiv rörande And rarums alunbru k :
Tom. l . K onungabre f angående Andrarums Al unverk 1 744-1804.
2 . K ong!. Bergs Collegii Bref till Landshöfdingarnc angående Andrarum s
A l unverk 1 7 19-83.
il . K ong!. Bergs Collcgii B ref till B e rgmästaren angående Andrarums Alun­
verk 1 7 43- 1 809.
1\l. Andrarums Alunverk s Taxeringar och öfrigc Räkenskaper per 1 74 3-86.
, 20. Handlingar rörande Skogarne och Skogsbe tjeningen vid Andrarum .
2 1 . Handlingar rörande Skogarne innom Andrarums Alunverk s d i strict
167 1 -1 809.

118 5. Riksarkivet.
Albo härads biakter nr 8 1 ( granskning på vissa skogar i Albo härad) , 82 ( s pecifika­
tio n över arbetarna vid Andrarums alunbruk 1 67 1 ) samt 83 ( uppgifter o m
S j ö storps o c h Kullstorp s gårdar) . Ingå i Kungl. Kammarkollegii 2 . provins­
kontors nummerserie konv. 600.
Bergverksrelationer för södra bergmästaredömet 1 7 2 1 , 37 , 39-40, 43, 45, 49-50,
54, 62-64, 66, 69-7 5, 95---96, 98- 1 8 1 2 , 1 4-58.
Bergskollegii inkommande brev och suppliker 1 660-70, 1 7 16.
Gruvtingsprotokoll f ö r Skåne 1 6 7 3-76.
Tillverkningslängd för de ädlare verken.
Dessutom har doktor Carl S ahlin, D j ursholm, ur sina bergshistoriska sam­
lingar välvilligt ställ t material rörande Andrarums alunbruk till för f : s förfogande.

B.
l.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

K

a r t o r.

En år 1 650 upprällad karta utan titel och år över Andrarums alunbruk. In­
häftad i Lit. A. med vars hjälp den kunnat dateras. (Andrarums alunbruk s
arkiv p å Christinehof) .
Johannes Mey e r : Charten ii ber S chonen, Halland t und Bl eking . . . nr 4 1 :
Alboe Herri d und das Nordertheil von Inget sted Herrid, nr 4 3 : Grundriss von
Beckshaffen, Pram- und Packhauss.
(Det Kong. Bibi., Köpenhamn, Gl. Kgl.
Saml. 7 1 2 ) .
General Geometrisch D elineation uppå Alune Brucket . . . Jempte också heela
Andrarums Bys Egor och Härligheeter . . . Afrij tat och deschribera t Anno
1 685 Widh den förordnade Gommissionen af Lorentz Kreuger.
(Ett dåligt
exemplar (kopia ? ) finns p å alunbrukets arkiv p å Christinehof. Ett myck et
v ä l bevarat exemplar, av v i l k e t här e n detalj reproducerats, förvaras i Ka m­
markollegium i en dossier, som bär t i teln: "Andrarums alunbruk utj Skåne,
angående, o ch den gamb ia acten". De båda exemplaren överensstämma ej
fullständigt med varandra) .
Geometrisk Charta Uppå Andrarums Alunewärk . . . Afmätt Åhr 1 7 1 1 in Oc­
tobri Månadh af Z . Almgrehn. ( K ri stianstads lantmäterikontors exemplar är
synnerligen illa medfare t ; renovationen i generallantmäterikontorets arkiv är
däremot mycket väl bevarad och ligger till grund för den här meddelade
reproduktionen ) .
Geometrisk Charta ö fwcr C rono Ohre skougen belägen u tj Hertigdöme t Skåne
Christianstads Lähn Albo Härad och Brösarp S ochn som A :o 1 730 efter Ord­
res aftagen är . . . (.L andsarkivet i Vadstena ; ingår· i Handlingar rörande Sko­
garne och Skogsbe tj eningen vid Andrarum ) .
Geographisk Charta öfwer Alunbruketz Skogar . . . Warandes denna D elinea­
tion transporterat I en större S eala af den stora S kånska Geographiska Char­
lan . . . Hwilket Efter ordres F ö rrättad! är Anno 1 730 af Anton Cöpinger.
(Lantmäterikontoret i Malmö. Till grund för reproduktionen här l igger ren o­
vationen i generallantmäterikontorets arkiv) .
Geometrisk Delineation öfwer Andrarums Alunbruk . . . afmätt · A :o 1 740 in
octobri i anledning af Kong!. Landshöfdinge Embetets ordre . . . samma åhr
af Gab. Norströ m .
(Lantmäterikontorets i K ristianstads l än, som l igger till
grund för den här meddelade reproduktionen, överensstämmer ej i detalj med
renovationen i generallantmäterikontorel s arkiY) .

- 1 19 8.

K arta öfwer Andrarums Alun \Verk författad Ar 1 8 1 7 af Frans von Sclu)ele.
sammandragen Ar 1819 af Carl von S cheele. ( G ruvkartekontoret, Kommers­
kollegium. Kartan, som syne s varfl ett elevarbete, är mycket illa uppmät t ) .
D e i uppsatsen meddelade kartn•pro duktionerna äro samtliga framställda
efte r av förf. u tförda noggranna kopior a\· originalkartorna.

II.

Trycktre

Bergskollegii underdåniga Berättelse om Förhållande t med Bergshandteringen. 1833
- 1 9 1 0 . S thm.
B r ii c k m a n n, F . E . , Magnalia Dei in locis subterraneis oder Unterirdische
S chatz-Ca mmer aller Königreiche und Länder . . . Th. l. B raunschweig 1 7 2 7 ,
Th. 2. Wol ffenbiittel l i 30.
C a r 1 b e r g, J. O., Historiskt sammandrag om svenska bergverkens uppk o m s t
och utveckling . . . Sthm 1 8 7 9 .
D i u r b c r g, D., Geografiskt Lexicon ö fve r Skandinavien. Örebro 1 8 1 8.
F i s c h e r, A., Prospeeter af åtskill iga märkvärdiga B yggnader, S äterier och HPrre­
gårdar uti S kåne . . . aftagne, ritade och samlad e af Ingenieur Capitain G. v.
Burman . . . på t rycket u tgifne åh r l 756. S thm 1856.
London 1 90 1 .
G e s c h w j n d, L., The manu facture of alun
G i I l b e r g, . J . L . , H i s t o risk, Oeconomisk o c h Geographisk Beskrifning ö fver Chri s ­
tianstads L ä n . . . L u n d 1 7 6 7 .
H a u s m a n n, J. F . L., Reise durch Skandinavien . . . 1 806 und 1 807. Göt tingen
1 8 1 1-18. (Sid. 1 20-1 33 o m Andrarums alunmbru k . )
H e y d, W., Geschichte d e s Levant ehandels im M i l telalter. I/IL S tuttgart 1879:
L i n n e s Skånska resa.
L e o p o l d, J. F . , Relatio epistolica de itinere suo suecico. Editio secunda. Lon­
don 1 7 2 7 .
L j u n g g r e n , G . , Skånska herregårdar. Lund 1 853-6 1 .
N i l s o n , A. B . , Andrarums alunbruk.
( S venska Turistfö reningens årss krift 1 904
sid. 346 f f. ) .
T i d s t r ö m , A., Resa i Halland. S kåne och Blekinge 1 7 56 . . . Clg. av M. Wt>i­
bull, Lund 1 89 1 .
W e i b u I l , M . , Saml ingar u tgifna fö r de skånska landskapen s historiska och
arkeologiska fö rening 5. 1876. Lund 1 8 7 7 . (Sid. 1-18 o m Andrarums alun­
bruk ) .

ZUSA�1MENFASSUNG.
Andram ms A laun werk. Eine historisch-geoyraphischc u n d
kulturgeographische Unters uclwng.

Andrarum ist im siidöstlichen Schonen gelegen, innerhalb emes
langgestreckten ·G ebietes mit kambrischen Untergrund. Das Kirch­
spiel ist von der "Verke å" durchflossen. Um das Jahr 1637 fing
Herstellung von Alaun aus Schiefervorkomnissen an, die man im Tal
des Fliisschens ganz nähe am Dorfe Andrarum angetroHen hatte.
Fiir den Besitzer wurde ein herrscha ftJriches Haus in der unmittel -

- 1 20 baren Nähe der Anlagen aufgefuhrt, und um diese Anlagen herum
wuchs bald ein Ort von damals bedeutendem Umfang auf. Die
Einwohner machten im J. 1 766 899 Personen aus, und während
des grössten Teils des 1 8 . Jahrhunderts betrug die Bevölkerung
nie unter 500 Personen . V on dieser ganzen Ortschart sin d jetzt
nur ein Lagerhaus und einige fruhere Arbeiterwohnungen ubrig.
Mangel an Holz zwang schon im letzteren Teil des 1 8 . Jahrhunderts
zu Einschränkungen des Betriebs , und die •Entwicklung der chemisch­
technischen Industrie im 1 9 . Jahrhundert, die verursachte, dass die
alten Methoden der Herstellung von Alaun ihre Bedeutung verloren ,
fiihrte zum Untergang des Huttenortes, weil in Andrarum keine Mög­
lichkeit vorhanden war, zur lohnenden Herstellung eines anderen Pro­
duktes als Alaun uberzugehen.
Andrarums Alaunwerk hatte seinen grössten Umfang in elen
Jahren 1 692-1 762, wo 22 in drei Pfannenhäuser verteilte Bleipfan­
nen, in denen die Alaunlauge gesiedet wurde, zur Anwendung kamen .
Der Schiefer wurde hauptsächlich in drei von einander getrennten
Bruchen auf der sudwestlichen Seite des Tals gebrochen. Ein Schie­
ferlager mit einer Fläche von etwa 1 0 Hektar und einer Mittelmächtig­
keit von 7 M . nebst einer 3-20 M . dicken D ecke von Schotter ist
ausgeschachtet worden . Ein grosser Teil des Gebiets ist nun von
gewaltigen roten Hiigeln gebrannten und ausgelaugten Schiefers ein­
genommen . Der ausgeschachtete S chotter bildet grosse Hugel teils
n ordöstlich des Flusschens, teils oberhalb der Bruche. Das ganze
G ebiet ist grösstenteils von Wald bedeckt, Birken in den S chiefer­
bruchen und auf den Schlackenhugeln, Tannen auf den umgebenden
S chotterhugeln .
Die Alaunproduktion, im J . 1 64 7 zu 8 7 t. F ass angeschlagen, durfte
in den 1 650-er Jahren etwa 200 und in den 1•616 0- und 70-er Jahren 250
-300 t. pro Jahr betragen haben . Im Durchschnitt pro Jahr betrug
sie in den Jahren 1 682-9 1 3·6 5 t. , 1 692-1 762 650 t., (am höchsten im
.Jahre 1 7 28 mit 835 ) , 1 7>63-8 7 390 t., 1 788-1 82 1 1 70 t. , 182 2�62 250 t.
(eine Feuerungsmaterial ersparende Veränderung der Konstruktion
der Pfannen wurde im J. 1 8 2 2 unternommen) , 1 863-80 70 t. , 188 1 -92
2 5 t., 1 893-1 906 7 t . und 1 9 0 7 - 1 2 0,4 t . Im letzten Jahre hörte die
Fabrikation auf. Der Alaun wurde grösstenteils nach Häfen an der
O stsee (Lubeck, D anzig, Flensburg, Leningrad ) ausgefiihrt. Ein ge­
ringerer Teil ging jedoch wenigstens am Anfang des 1 8 . Jahrhunderts
nach den Niederlanden und Frankreich.

121 Erk lär u n g z u r

Korte A n drur u m s

A l u n br u k (A ndror u m s

1 929-3 1 von Elof Stoltz.
S c

h

w

e el i s

c

Massta b 1

A la u n werk)

6000 .

Deuls

h.

Skiffcr
dagen .
A k er.
A ng.
K ärr eller mossmark.
Större landsväg.
:\1inclre körväg.
Gångstig.
Stengärclesgårcl.
Karställ e , mer e l l e r mindre u t pl å n ::ll .
Lu tho.
K anal .
Unelerjordisk kanal.
Rö dfärgs ugn.
Luthus.
Lutkar
Lämningar efter turvhus.
Röcl färgskällare.
Materialbocl.
Pl a t sen för Damsberg.
B ergabo .
Andrarums sätesgård.

:

c

h.

Schiefer z u Taye.
.4 cker.
Wicse.
S u mp{ o der M o o r b o den.
Grössere Landstrasse.
Kleiner Fahrweg.
Fusspfad.
Z au n.
K ufenslelle, mehr o der weniyer v ertilgt.

Laugetrog.
Kanal.
Unterirdischer Kanal.
Eis enrot-Ofen.
Laugehaus
Laugekufe.
C b erreste eines Torfhauses .
Eisenrot-Keller.
G eriitschuppen.
De1· Platz, wo Damsb erg lag.
., Bergsbo lag.
, der Herren hof An draru m s
lag.

Västra verkets pannhus.
Pannor.
Saffianskar.
Raffinerfat.
:\1n ttcrvalten sbrunn.
Lämningar e fter S j ö storp.
K u l l storp.

Das Pfann enlwus des westlichen W erks
Pfann en .
Saffiankuf en.
Raffinierfässer.
'"M u tterwasser" brunnen.
i.' b erreste von Sjöstorp.
Ku llstorp

AN D RA R UMs A LU N B R U K
u p p m ä tt

o

1929 - 31

a re n
a v

o

=====

·· ·
. GangstLg
----- Stengärdesgå..rd
� JfaFstdll.e, mer eLLer min.d/'e utpLånat
L�t!w
s
- ffarwi,
»>»> Un.:deljordi.sk .kanaL
a R.ödfärg.sugn

b Lut!u.L.s

c

n

o
p
q

Rafrinerrat

Mut tervatten.sbrunru
Länul.,ingar eTter .JJö:Storp
"
tud.Ls torp

1 00

11

� Skiffer i dagerG

� Åker
� Ai<g
� f'W.rr e)Ler mossma/'lr:
Stärre landsväg
Mf;,ruiFe kdrväg

Lutkar
d Länuun.gar ef'ter torvlw.s
e RiicifäFgsk.ä.I.La.re
f MateriaLbod
g PLat.serG f'ör Damsberg
Be07sbo
h
'' AruiraFums sätesgåPd
"
1
k lldstra verlcets pannlu.Ls
Panrwr
l
m Saff'ian.sk.ar

S K A LA 1 :6000

D 80 - 90
D 9o - ;oo

m...

,

ö. h.

c::::J 100 - l/O
110 m. och drvr5ver

D

200 m .